Vänsterbudget och valfläsk

Sveriges vänster jublar och borgerligheten buar – så kan man sammanfatta reaktionerna efter regeringens nya budgetproposition. Samtidigt kan man som nationalist, som den tredje positionens försvarare, lite trött påpeka att det här spelar väl för tusan ingen roll när vårt folk står inför en demografisk katastrof. Vilket till viss del är sant; finns inga svenskar kvar i Sverige spelar skattesatser och välfärdssatsningar inte någon som helst roll för en svensk nationalist, men sanningen är den att fortfarande utgörs majoriteten i Sverige av svenskar och den förda politiken påverkar så väl deras välmående idag, som deras vilja att bilda familj och lägga grunden för ett svenskt Sverige i framtiden.

Den budget regeringen nu presenterat är klassiskt valfläsk. Borgerligheten, så väl från Centern som Kristdemokraterna, har kallat den för ”allt åt alla” och det är väl fyndigt med tanke på det trötta vänsterslagordet. Jag har hursomhelst några observationer att göra:

• Om man vill få fler ”utrikesfödda kvinnor” i arbete, varför höjer man då barnbidraget?
• Det är inte speciellt smart att göra det bekvämare att gå på bidrag i en högkonjunktur, istället borde man sänka kostnaderna för arbete (arbetsgivaravgifter så väl som inkomstskatt) så att fler anställs i privat sektor, det produceras mer och vår gemensamma kassa är starkare när vi går in i en ofrånkomlig lågkonjunktur.
• Mer pengar till polisen kan ju låta bra, men billigare (på alla sätt) vore så klart att stoppa invandringen och påbörja repatrieringen av de som inte hör hemma i Sverige.

Nu går vi in i valåret på riktigt. Regeringen kommer strössla bidrag och förmåner till sina primära väljargrupper; invandrare och bidragstagare. Det blir vad jänkarna skulle kalla en bumpy ride men till svenska nationalister kan jag bara uppmana att mjölka systemet så mycket det går, det är som bekant extra enkelt var fjärde år…