Bonniers krig för sin överlevnad

Bonnier är Sveriges största medieföretag. På sin hemsida listar man 482 varumärken och företag man äger. Bland företagen finns tidningarna Dagens Nyheter, Expressen, Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, bokförlagen Carlsen, Forum, Jultidningsförlaget och Kartago, tv-kanalerna TV4 och Sjuan, tidskrifter som Illustrerad vetenskap, Allt om trädgård, Kamratposten, Amelia och VeckoRevyn och så vidare. Man driver också annonsföretag, SF bio med mera. Vi talar alltså om en verklig mediejätte som hela tiden växer sig starkare genom nya förvärv.

Dock tappar man läsare i de befintliga tidningarna. Bonniers tidningar har en tydlig politisk agenda. De flesta tidningarna är partipolitiskt obundna men liberala på ledarplats. Många av journalisterna tillhör den yttre vänsterkanten. Kulturmarxismen förenar dem och oavsett om man läser artiklar på ledarplats eller nyhetsplats i tidningen är den politiska agendan ständigt närvarande. Nu är det väldigt få svenskar som är socialliberaler och intresserar sig för tidningarnas propaganda som illa förklätts till nyhetsartiklar. Med färre läsare blir det också mindre annonsintäkter.

Tidningarna går fortfarande med vinst, kanske främst på grund av internetsatsningar där clickbait blivit en viktig inkomstkälla för tidningarna. Men internet är också det största hotet mot den socialliberala agendajournalistiken. Förr kunde Bonnier, Centertidningar, familjen Hjörne och de andra större aktörerna skriva precis vad de ville utan att bli ifrågasatta. Samtliga mediehus höll med varandra om avgörande frågor. Därför var det ingen som ifrågasatte tidningarna när de kokade ihop rena lögner. Med internet växte dock medborgarjournalistiken fram.

Jag var med före internets genombrott och skrev i tidningar med upplagor på allt ifrån några hundra exemplar till några tusen. Med internet kunde vi plötsligt nå en stor publik. Snart kunde tiotusentals människor läsa det vi skrev och var ämnet tillräckligt angeläget kunde det vi skrev läsas av flera hundra tusen. De gamla tidningsdrakarna hade äntligen fått konkurrens. Visst var exempelvis Bonnier mer proffsiga i sitt utförande, men vi skrev sådant som människor ville läsa.

Internet har också resulterat i andra former av nya aktörer. Vi har i dag exempelvis sökmotorn Google, videotjänsten Youtube och nätverksforum som Facebook, Twitter och Instagram. Här har Bonnier hamnat på efterkälken och tappat annonsintäkter. Företag annonserar hellre på Facebook eller via Google än i politiska tidningar. Bonnier försöker med liknande lösningar som Google erbjuder annonsörerna. Exempelvis har man startat Bonnier Ad Network som ska skräddarsy annonspaket efter internetanvändarnas intresse men annonserna publiceras trots allt ändå bara i medier som Dagens Industri, Veckan affärer, Vi i villa, TV4, och så vidare – det vill säga i Bonniers egna medier.

Naturligtvis är Bonnier oroade över att globala företag som Google och deras Youtube tagit stora marknadsandelar i Sverige och andra länder där Bonnier är verksamma. Det är inte konstigt. Bonnier drivs inte bara av ideologiska motiv utan vill även göra ekonomiska vinster.

Det är svårt för Bonnier att argumentera för varför man ska annonsera hos dem i stället för via de nya globala medieföretag som tagit sig in på marknaden och ofta är betydligt billigare och dessutom når ut till fler och, genom Googles enorma faktainsamling av sina användare, har möjlighet att skräddarsy riktad reklam. ”Vi är bättre” är ett argument som rent sakligt inte håller om man tittar ur annonsörens perspektiv. Man kan inte heller använda argumentet att man ska gynna sina lokala företag eftersom Bonnier genom sina medier i alla år kämpat för globalisering och emot nationalism.

Det som återstår för Bonnier är att göra det de är bäst på. Ge journalisterna fria tyglar att angripa, hata och fabulera. Det har vi nu sett de senaste dagarna där Bonnier slagit två flugor i en smäll: Man har utan att det blivit tvåfrontskrig lyckats angripa såväl de invandringskritiska medborgarjournalisterna i Granskning Sverige och det globala kulturmarxistiska Google. Jag pratade en del om bakgrunden till Expressens hat mot Granskning Sverige i min senaste film som kan ses här. Efter några dagars krav på att ta bort Granskning Sverige backade Google och intervjuerna togs bort. Expressen och Dagens Nyheter har för att maximera effekten inte bara angripit Granskning Sverige, man har också upptäckt att man genom att skriva in ord på Google kan komma till hemsidor som de inte tycker om. I artikel efter artikel har de angripit Google för att man med speciella sökord kan komma till en sida som heter Judar i Sverige och att man med andra sökord kan hamna hos Nordiska Motståndsrörelsen.

Bloggen Judar i Sverige har udden riktad mot den judiska familjen Bonnier, vilket man inte nämner i artiklarna där man i stället kallar sidan för en ”antisemitisk hatlista”. Man fick politiker och andra journalister att ta avstånd från möjligheten att googla fram sidan som kritiskt beskriver familjen Bonnier och nu har Google gått med på att radera bloggen från sitt sökindex. Detta är en enorm seger där Bonnier har styrt Googles flöde på ett sätt som få andra klarat. Google ville först inte in och peta i sitt flöde eftersom de följer svensk lagstiftning, men efter hårda angrepp från Bonniers medier har man nu låtit företagets åsikter gå före svensk lagstiftning. Hädanefter kan man säga att man inte tar bort något ur sitt sökindex om det inte är så att det bryter mot svensk lagstiftning eller att familjen Bonnier vill det.

Det Bonnier just nu håller på med är en avancerad krigföring. Dels försvårar man för alternativa medier, man både ser till att de inte kan finnas på exempelvis Youtube men också att den som vill hitta alternativa medier inte ska kunna använda världens största sökmotor. Man ska inte kunna söka efter exempelvis Bonnier och finna kritik mot familjen, exempelvis den här artikeln, utan man ska uteslutande komma till Bonniers egna medier med sina förskönande beskrivningar och hyllningar av ägarfamiljen. Bonnier vill ha det som innan internet kom till.

Vi som drev alternativmedier hade rätt att producera tidningar men sedan 1960-talet rådde total bojkott hos butiker och pressbyråer mot att sälja våra tidningar. Få kände därför till att vi fanns och Bonnier och deras kolleger hade ensamrätt på beskrivningen av verkligheten. Bonnier vill tillbaks till detta. I nuläget tycker de att vi ska kunna driva alternativa tidningar på nätet, men ingen ska kunna hitta dem. För att nå dit angriper Bonnier Google, man försöker skrämma bort annonsörer genom att tala om att företagets annonser kan hamna på sidor ”oseriösa sidor”, det vill säga sidor utanför Bonniers kontroll, man får politiker att tala om inskränkningar i yttrandefrihetsgrundlagen och på sikt möjligheten att straffa Google för att de låter länka till sidor som inte är olagliga, men är ett hot mot Bonnier.

Nu har DN och Expressen fått vatten på sin kvarn. Google har visat att de viker sig för Bonniers angrepp. Bonnier kommer därmed att spinna vidare på sin taktik. De kommer inte ge sig förrän alla alternativ medier är borta från Googles sökindex. Samtidigt kommer de att kontakta annonsörer och fråga om de vet att de via Google annonserar på sidor som inte är kosher.

Vi som läser alternativa medier blir dock fler och fler. Sakta men säkert växer ett alternativt internet fram där vi kommunicerar, läser nyheter, köper varor och så vidare. Bonnier producerar produkter som snart bara statliga institutioner och biblioteken vill ha. Den naturliga följden blir att vi som uppskattar alternativa medier och frihet att själva ta del av olika sidor och avgöra vad som är sant eller inte, väljer bort Google.

När Google väljer att vika sig för Bonniers aggressiva hetskampanj blir resultatet att vi väljer bort Google som snart blir ett minne blott.

Så må det bli.