”VARDAGSHEDER”. Det är inte skolbarn som vägrar ljuga om varför de inte kommer i tid eller varför de inte gjort läxan som plågar skolorna i Göteborg och som personal nu larmar om. Begreppet heder är kanske inte vad somliga tror och när rektorn på Vättnedalskolan förklarar för SVT förstår vi vad det handlar om:
– Det kan handla om barn som vaktar på varandra, som kollar att de till exempel äter rätt saker och leker med rätt kompisar. Vissa som inte får visa sig nakna i duschrummet, där ligger föräldrar på och säger till oss att vi måste ordna så de inte syns nakna. Det har funnits tidigare bland eleverna först när de närmar sig tonåren.
Det förekommer även hot och våld, säger hon och en del svenskar känner nog igen sig när rektorn berättar hur det kan gå till:
– Ibland vid en konflikt mellan två barn, så hämtar man en kusin eller storebror som går in och klappar till eleven, de ska lösa problemen själva. Sedan används incidenten som hot vid nästa konflikt.
Det man kallar ”heder” i dag är inte det som var heder i går i en svensk kontext. Jag har skrivit längre om just detta här varför jag inte behöver älta mer om det nu. Tillbaka till Göteborg.
Längre ner i åldrarna
Tidigare har denna ”vardagsheder” först visat sig i tonåren, men nu är det barn i sjuårsåldern som i sin ”heders” namn skvallrar till släkt och vänner om syskonen eller kusinernas förehavanden. Barn är inte de mest tillförlitliga källorna, vilket häxprocesserna i Europa lärde oss, varför det kan misstänkas sluta litet hur som helst när Mahmoud skvallrar på Aisha till patriarken hemmavid.
Men skolorna i Tynneryd gör vad de kan. Bland annat har man kopplat in kommunens samordnare mot hedersförtryck (ja, en sådan behövs visst) som planerar särskilda åtgärder. Hon har en hel räcka med åtgärder som ska sättas in (bland annat en bredsida med utbildning och samtal) och säger:
– Det handlar om att bygga en värdegrund som bygger på goda relationer och en social mobilisering för att personal ska kunna möta föräldrar på bästa sätt.
Lycka till.
FOTNOT: SVTs artikel illustreras med en vit pojke som sitter med en keps och tittar ut på en lekplats. Intressant val av bild, eller hur?