Hur ”de” vill göra Sverige tryggt

OTRYGGHET. Gekås säkerhetsansvarige, Boris Carlsson, säger till SVT Nyheter med anledning av de permanenta betongbarriärer som nu kommit på plats:

– De hinder som var där såg lite ut som ett vägarbete. Nu växlar vi till något mer passande. Drottninggatan har sina lejon, Visby sina gutefår och vi har nu våra kundvagnar.

Passande är det i alla fall.

Skyddshysteri i Sverige

Under förra sommaren körde en man in sin bil i entrén till varuhuset. Han bedömdes ”förvirrad” av polisen och lämnades över till vården. Betonghinder utanför entrén hade effektivt satt stopp för det. Också utanför butiker med stöldbegärligt gods är betonghinder en vanlig syn då man vill förhindra så kallade ”smash and grab”-kupper från kriminella.

Överlag pågår en skyddshysteri i Sverige, vilket inte är så underligt. Medan somliga hävdar att allt är tryggare än någonsin så beter sig inte myndigheter eller affärsverksamheter som att så är fallet. Kupolen i Borlänge stärker skalskyddet mot terrorattacker, regeringskvarteren i Stockholm säkras upp allt eftersom och säkerhetsbranschen täljer guld.

Öppet utåt, stängt inåt

Orsaken stavas massinvandring och mångkultur. Ju mer öppenhet vi har mot omvärlden i form av massinvandring, desto mer stängt blir det i samhället. I början av året kommenderades tungt beväpnad polis att vakta polishusen i Malmö till exempel och vi ser hur Myndighetssverige stänger in sig bakom pansarglas och ordningsvakter. Också massmedierna, som gärna skriver om att otryggheten är överdriven, ser till att låsa in sig på sina redaktioner.

Precis som med grodan som sakta kokas utan att märka det smyger sig ofriheten och begränsningen av rörligheten på i Sverige. Och visst verkar det rimligt med större och tyngre betonglejon på Drottninggatan efter terrorattacken? Visst känns det som en god idé med betongvagnarna utanför Gekås?

Två vägar till ett tryggt Sverige

Det fanns en tid i Sverige, för inte så länge sedan, då det var annorlunda. Det fanns kriminella, ja visst, och våld och elände. Till och med terrorism (även om den inte riktade sig mot vanliga hederliga svenskar).

Men det blev värre med massinvandringen. Punkt slut.

Det finns bara ett sätt att komma till rätta med det. En total omläggning av politiken och att göra Sverige svenskt. En mer homogen befolkning leder till ett tryggare och säkrare samhälle som inte behöver offra sin frihet för trygghet. Lite som det en gång var alltså.

Det andra sättet, som inte löser något men som kan hålla tillbaka det oundvikliga, är mer övervakning, fler poliser, tjockare pansarglas och tyngre betonghinder.

”Men han som körde in i entrén på Gekås var ju inte utlänning”, kanske någon anför. Det må så vara (undertecknad vet inte). Icke förty kan vi konstatera att vården går på knäna och någon hjälp för människor med psykisk ohälsa finns knappt att uppbringa även om de som arbetar med det gör allt de kan. Hade vi investerat i våra egna som mår dåligt, i stället för hundratusentals utlänningar som vill ha det bättre, så hade nog det kunnat lösas också.

När grupp ställs mot grupp måste vi se till så att svenskarna alltid kommer först. Allt annat leder bara till mer av det elände vi ser.