KINDBEN OCH SVETT. Jag anländer redan en timme innan showen ska börja. Vi befinner oss i centrala Göteborg. På ovanvåningen i en irländsk pub ska Ebba Busch Thor och Bert Karlsson snart sitta på scenen. Detta är, så vitt jag förstår, Kristdemokraternas valturné. ”Tuffa frågor och ärliga svar” utlovas enligt affischen på utsidan.Bert Karlsson är utfrågaren och Ebba Busch Thor har väldigt höga kindben.
The kristet utseende
Nyfiket tittar jag på publiken som redan börjat samlas. Det känns som ett kristet gäng, och det menar jag som något positivt. Ingen sticker direkt ut, alla är propert klädda i den dallrande hettan. Medelåldern är ganska hög, men ett och annat ungt ansikte syns också. Jag hör bartendern ytterligare en gång fräsa att det inte finns någon gratisdricka. Jag och mitt sällskap slår oss ned vid ett bord och pratar politik en stund. Jag märker att många lyssnar, men ingen lägger sig i samtalet. Atmosfären är inte fientlig trots att jag givetvis pratar om saker som kan uppfattas som provocerande.
Bert och Ebba anländer
Några minuter försenade kommer Bert och Ebba in på scenen. Publiken applåderar plikttroget men inte översvallande. De applåderar alldeles kristet lagom.
Ebba tycker att det har kommit så många människor på en ”vanlig sketen torsdag”. Vi är kanske runt 70 människor som trängs i lokalen och det får väl anses bra i dessa sommarvärmetider. Bert Karlsson är på gott humör och skojar med publiken.
– Folk undrar hur jag kan vara så ödmjuk när jag är bäst, säger han på klingande Skaradialekt.
Men vad gör egentligen Bert Karlsson på scen? Jo, han är där för att han ställer annorlunda frågor än journalisterna gör, förklarar Busch Thor.
Bert Karlsson berättar att han stödjer Kristdemokraterna på grund av deras fokus på sjukvården. Han säger även att han vet hur man ska få partiet att få över 10 procent. Han berättar hur mycket han avskyr landstinget och att KD borde fått över 10 procent redan när de lämnade Decemberöverenskommelsen.
Karlsson vänder sig nu mot en lista som står på scenen. Polis, pensionärer, skolan, integration med mera är listat. Vid varje ord finns boxar för ”ja” respektive ”nej”.
– Fungerar sjukvården? frågar Bert Karlsson publiken och möts av ett rungande ”neeej”. Han fortsätter nedför listan och publiken verkar dela min uppfattning om att precis ingenting i Sverige fungerar som det ska. Publiken skrattar och jag blir lite upplivad.
Här kommer Karlsson in på vad som verkar vara hans hjärtefråga – slängd mat.
– Det borde vara förbjudet att slänga mat! Han vill förbjuda sms-lån men mer intressant är att man måste granska Migrationsverket. Där pågår det ett oerhört slöseri och jag nickar instämmande även om jag misstänker att min och Karlssons lösningar skiljer sig en hel del.
Busch Thor berättar för publiken att KD fokuserar på sjukvården och de äldre. Det är mycket som inte fungerar i Sverige.
– Mitt vallöfte blir faktiskt att inte lova allt. Jag kan inte lova allt. Jag kan inte lova en perfekt värld. Jag kan inte lova att lösa alla problem. Men jag kan lova att hålla det jag lovar. Vi kommer att prioritera sjukvården och den vårdkris som är från norr till söder. Vi kommer att prioritera de äldre, pensioner man kan leva på. Vi kommer att prioritera tryggheten, att återta de områden där det råder andra lagar och regler än de som i dag gäller, det finns många utanförskapsområden.
Det slår mig att Bert Karlsson faktiskt är både intressant och kunnig. Han må ha gjort mycket märkligt i sina dagar, men han vet en hel del om sådant man själv aldrig har hört talas om. Han är trygg på scenen och verkar trivas och det blir en intressant dynamik mellan dem båda. Han berättar att man ska kräva avföringsprov hos läkaren för att kolla tarmcancer. På tal om egentligen ingenting.
Politikern börjar tala
Busch Thor börjar nu låta som en riktig politiker. Det ska bli bättre sjukvård och fler poliser. Sjuksköterskorna ska få ”vårdserviceteam” som kan avlasta personalen. Landstingen är för små och för byråkratiska och ska inte längre ha ansvar för sjukhusen.
Som vanligt lovas det saker, men inget sägs om vart pengarna ska tas ifrån. En man i publiken, en riktig göteborgare undrar om det nu inte bara är att ”lägga ned skiten” om nu landstingen är så dåliga?
Jag har så många frågor att jag inte vet var jag ska börja men börjar ändå vifta med armen för att få ordet. Bert undrar vad jag har för fråga.
– Det är om invandring, tjoar jag. Då säger Ebba något intressant. ”Kan vi inte ta det när vi ska prata om trygghet?”
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.