Rekviem över min hemstad – Göteborg

REKVIEM. Jag har faktiskt egentligen inte någon speciellt djup koppling till Göteborg trots att jag är född och uppväxt i Kungälv, bara några mil utanför. Givetvis har jag spenderat allt för många kvällar och nätter på Sveriges näst största stads gator. Gator som nu har blivit förändrade.

Nuförtiden är det med tungt hjärta jag ställer mig och väntar på pendeltåget från Lerum till Göteborg. Det krävs en viss psykisk disciplin, en sorts mental förberedelse, för att klara ett besök i staden. När detta skrivs, 31 maj 2018, är det strålande solsken och temperaturer uppemot 30 grader. Sverige har klätt sig i sin finaste sommarskrud. För inte så många år sedan hade jag sett fram emot ett besök i Göteborg. Uteserveringar, glada människor, vänner och eviga möjligheter. I dag känner jag bara motstånd och avsmak. Jag vet vad som väntar där inne i Sveriges näst största stad.

Resan

Jag överdriver kanske men när jag tänker Göteborg tänker jag smuts. Sopor. Råttor. Hot. Trängsel. Aggression. Att känna sig som en främling.

Mörka invällare som hänger i flock vid köpcentret Nordstans entré. Högar med skräp på gatorna. Långsamma, bullriga spårvagnar överfyllda med utlänningar på väg från stadens förorter in till centrum där de ska drälla runt, handla upp mina skattepengar och rent allmänt vara onyttiga i bästa fall och direkt aggressiva i sämsta.

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia. 

Skaffa Svegot Plus nu