MIDSOMMAR. Denna helg är en av dem vi firar allra mest. Själv har jag bara goda minnen från barndomens midsommarfirande. För det mesta spenderade vi dagen på en bondgård – som sig bör. Nästan alla var uppklädda, det var helt, rent och stiligt. Klänningar, fina skor och kammade frisyrer.
Blommor och blad skulle plockas för att klä stången med och flickorna kämpade med att göra fina kransar de kunde pryda sig själva med. Man fick färskpotatis med skal, en favorit än i dag och man åt sill, gräddfil och gräslök. Och för barnen brukade det även finnas lite köttbullar och korv.
Och dansen, ja denna dans. Jag var redan som barn nervös inför detta och det har väl inte släppt helt sen dess, men ett par varv fick man allt göra, det hörde till. Nu när jag själv har barn är det i stället jag som står och försöker övertyga mina egna att delta – med ålder kommer perspektiv.
Har firats sedan Vikingatiden
Men hur ser historien bakom vårt midsommarfirande ut? Hur länge man har firat är svårt att veta, men dagens moderna tappning har antagligen sitt ursprung någon gång runt slutet av Vikingatiden eller början av Medeltiden. Norden blev under denna tid allt mer öppet mot Europa och handelsmän, diplomater, legoknektar och hantverkare började få mer inflytande.
Många av dessa kom från Tyskland där firandet med stången var populärt, och den seden flyttade med till våra breddgrader. Mycket är även lånat från de hedniska vårfirandena som låg några månader bakåt i tiden. Man ”majade” och ställde till med festligheter. Maja betyder sen gammalt ungefär ”klä med blommor”. Man tände också eldar och drog ibland runt med pingst- eller majbrudar för att tigga ihop mat och annat inför festligheterna.
I städerna hade man ”lövmarknader” så att även stadsborna skulle få tag på allt de behövde. Man smyckade eller majade sina hus, kyrkor och vagnar så att det blev grönt och fint längs gatorna i stan. Att man klädde sina fordon i grönt berodde på man senare satte sig i dessa för att åka till firandet och då gällde det att fordonen var fina nog.
Offeröl och blot förekom
Ett fåtal skrifter från hednisk tid nämner även att offeröl och blot förekom, bland annat de isländska kungasagorna och några runstavar, men då placeras firandet i mitten av juli. Vissa vill knyta firandet hela vägen till bronsåldern då soldyrkan var mer populär, men det är svårt att slå fast eftersom det saknas egentliga källor. Fast omöjligt är det såklart inte, det finns flera gamla solkalendrar runt om på kontinenten som har koll på årstiderna. Och traditioner kan förstås både försvinna och återuppstå i ny tappning under tidens gång.
Men hur gjorde man förr i tiden? Det är svårt att veta och det kunde skilja sig ganska rejält från norr till syd. Vår plätt på jorden är ändå rätt stor och var åtminstone förr ganska svårframkomlig, men mycket har ändå bevarats till eftervärlden. På midsommaraftons morgon skulle man rulla naken i daggen då denna innehöll läkande och ibland magiska egenskaper. Vissa nöjde sig med att springa barfota för att få starka fötter.
Man passade även på att samla in medicinalväxter från sin örtträdgård medan daggen fortfarande var kvar, samt ren dagg som den var – den kunde man senare använda som medicin eller som jäst när man bakade. Även blomsterkransarna som prydde både flickorna och stången sparades ofta till vintern – för att ha i julbadet!
Lövgubbarna slängdes i vattnet
Under dagen hade flickorna kransgillen där de band kransar och smyckade spiror. Lite senare restes en majstång och man åt och drack. Folk sjöng och dansade runt stången och arrangerade lekar för att ungdomarna skulle lära känna varandra – ofta i förhoppning om att kärlek skulle uppstå. Ibland dök lövgubbar upp, alltså gubbar utsmyckade med löv och blommor. Dessa brukade man styggt nog hälla vatten på, och ibland slänga ner i ett vattendrag.
Vissa ritualer från midsommarnatten känner många till än i dag, de ligger kvar i folkminnet. När elden slocknat och festligheterna började ebba ut, sägs det att ungdomarna ostörda fick dra sig bort till de gamla källorna där de fick roa sig utan de vuxnas övervakande ögon. Det kallades att ”dricka källa” och blev ibland till fester som varade hela natten.
Många har nog hört talas om att flickorna under tystnad (de fick inte tala ens när de var tillbaka i sängen) smög ut på midsommarnatten för att plocka sju sorters blommor. En flicka var tvungen att klättra över lika många gärdsgårdar som antalet blommor hon plockade, för att sedan lägga dessa under huvudkudden. Ibland sägs att det var nio blommor som skulle plockas och då var det naturligtvis nio gärdsgårdar som gällde. Om det gjordes på rätt sätt kunde hon med en gnutta tur drömma om sin framtida man.
Kärleksgröt och drömsill
Andra saker som skulle förbättra oddsen var att äta kärleksgröt kokad på mjöl, vatten och rikligt med salt, eller drömsill. Sedan fick flickan gå och lägga sig utan att dricka och kanske dök då hennes framtida partner upp i drömmen och erbjöd dryck. Hur mycket och vad du fick i drömmen visade om du skulle få ett rikt eller fattigt liv.
En del försökte även att, återigen under tystnad, vaka vid en av de gamla offerkällorna, vid en vägkorsning eller på en jordfast sten, då även dessa ansågs magiska. Att man vakade berodde förstås på att midsommarnatten var magisk och att gränsen mellan den vanliga världen och det övernaturliga var tunnare än vanligt denna natt, så om man hade tur kunde man se eller höra tecken som berättade om ens framtid. Många försökte också bli gravida under midsommarnatten, då det var som allra bäst att föda under den tidiga våren då barnet fick god tid på sig att bli starkt inför vintern.
Ett gammalt talesätt löd: ”Midsommarnatten är inte lång men sätter sju och sjuttio vaggor igång!” Man kan säga att midsommar var de ungas dag, natt och morgon då mycket av det som hände gällde just ungdomen och deras framtid. Många hjärtan och drömmar blev säkert förstörda, och många andras bands samman i kärlek och glädje. Men säg, är det inte så livet ser ut? Men då var då och nu är nu.
Ha en trevlig midsommar, och passa på att ha kul när ni kan!
J. Högberg