KRÖNIKA. Fotbolls-VM pågår för fullt, denna strid mellan de bästa spelare som respektive land kunnat frambringa. För många är det här enormt viktigt. Jag tillhör inte den stora skaran. Länge förstod jag inte varför VM var så intressant eftersom det alltid är VM. Numera förstår jag bättre. Det är inte VM jämt. Bara vart fjärde år. Sen är det EM vart fjärde år också. Och så är det OS vart fjärde år med. Dessutom är det motsvarande mästerskap för damernas landslag också. Så nej, fotbolls-VM är inte hela tiden men för det mesta pågår någon stor fotbollsturnering som alla förväntas engagera sig i. Det bara pågår och pågår men man ska låtsas som om det alltid är aktuellt.
[bs-quote quote=”Det är lite som konflikten mellan Israel och Palestina som bara pågår och pågår.” style=”style-16″ align=”right”][/bs-quote]Det är lite som konflikten mellan Israel och Palestina som bara pågår och pågår. Det tar heller aldrig slut. Dag efter dag rapporteras i nyheterna om raketattacker eller skottlossningar. Det byggs murar. Vi förväntas sitta hänfört vid nyhetssändningarna och ta in vad som sägs. Tittar man på amerikansk teve är det Israel det är synd om. Tittar man på Sveriges Television är det palestinierna vi ska gråta över. Alla har sitt lag de håller på. De som håller på Israel vill bara prata om palestinska våldsdåd, odemokratiskt styre och har någon idé om att de judar som nu flyttar dit har något slags historisk rätt till landet. De som håller på palestinierna talar om israeliska apartheidlagar, att palestinierna ska ha någon historisk rätt till landet och militära övergrepp från israelisk sida.
Säkert är det jättespännande. I fotbollen framhäver fansen gärna det egna lagens framgångar. I Israel-Palestina-konflikten framhåller man motståndarens framsteg. I sporten jublar man när det egna laget gör mål, i Israel-Palestina-konflikten försöker man tysta ned eller förringa insatsen när det egna laget lyckats skjuta ihjäl en motståndare.
Vart vill jag komma med allt detta? Jo, för ungefär fyra år sedan mötte jag stor ilska när när skrev att det viktigaste för mig är hur det går för Sverige. Utgångspunkten var ett Facebookinlägg där Socialdemokraternas partiledare, och senare Sveriges statsminister, Stefan Löfven kommenterat konflikten i Mellanöstern. Han pekade ut Hamas som ansvariga för en mängd missilattacker och skrev att ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig”. Det tog hus i helvete. Löfvens egna partikamrater och andra företrädare på vänsterkanten blev vansinniga. Hur kunde Löfven anse att Hamas gjort något fel? En hård intern vind blåste mot Löfven bara två månader före valet.
Jag kommenterade konflikten och skrev att det intressanta två månader före valet borde vara svensk inrikespolitik, inte synen på vem som har mest fel i Mellanöstern. Det tog också hus i helvete, fast i vårt lilla vattenglas.
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.