ALMEDALEN2018. Det råder ingen tvekan om att Jimmie Åkesson är älskad av sina väljare. Publiken är visserligen inte alls lika stor som under Annie Lööfs och Stefan Löfvens tal, men desto mer entusiastisk.
Enligt Almedalsveckans egen hemsida befann sig 1 400 personer i parken under Åkessons tal. Statsminister Löfven drog enligt dem flest med 4 100, därefter Annie Lööf med 3 900, Ulf Kristersson med 3 500, Jan Björklund med 2 700, Jonas Sjöstedt med 1 100 och Ebba Busch Thor med bara 900 deltagare. Gissningsvis kommer Isabella Löfvin i morgon att endast locka några hundra.
Men siffrorna speglar inte hur populära partiledarna är. Almedalsveckan är absolut hetast under de första dagarna. Efter fyra dagar åker väldigt många organisationer och människor hem och enbart av den anledningen sjunker deltagarantalet i parken. Och jag som varit närvarande under de flesta av veckans tal kan intyga att Jimmie Åkesson hade den absolut mest entusiastiska publiken. Hans väljare dyrkar marken där han går. Allt han säger får stora applåder, alla hans skämt (både de roliga och de poänglösa) leder till enorma skrattsalvor och jubel.
Åkesson har vind i seglen
Jimmie Åkesson har vind i seglen, och det märks. Han är självsäker, han är segerviss och han kostar på sig att driva gäck med de andra partiledarna. Jag noterar dock att han dissar alla utom två. När han räknar upp partiledare som inte håller måttet undviker han att nämna Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor. Det är uppenbarligen dessa två han hoppas kunna bilda regering med, eller åtminstone få agera stödhjul åt.
Men vad är det egentligen publiken jublar åt? Att Åkesson som enda konkreta förslag säger att han vill införa ett ROT-avdrag för hemlarm? Att han vägrar ta ordet återvandring i sin mun? Att han för sjuttioelfte gången försäkrar dem om att Sverige kommer att fortsätta ha invandring? Är detta väljarnas fokus?
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.