ÖVERGREPP. Tommy Robinson har äntligen kommit ut i friheten till sin familj och till glädje för alla de som kämpat för honom under tiden han suttit bakom galler. Fängelsevistelsen har varit tuff. Vi har fått veta att han kort efter gripandet flyttades till ett fängelse med en stor andel muslimska fångar och han och hans familj levt under konstant hot. Stödet för Robinson har varit massivt, något han förstod även från insidan av fängelset.
Nu är han äntligen ute och i en video på Facebook fick vi se rörande bilder på hans återförening med sina barn. Tanken var att de skulle åka iväg på en välbehövlig semester bara ett dygn efter hans frisläppande.
Fruktansvärt i fängelset
Robinsons fängelsevistelse har dock varit betydligt värre än man kunde ana. När Ezra Levant intervjuar honom ser man att han har gått ned mycket i vikt. Anledningen? Eftersom han fick sin mat levererad till sin cell hade han ingen möjlighet att kontrollera om den var förgiftad. Med tanke på att majoriteten av de intagna var muslimer var det även dessa som lagade maten. För att inte riskera förgiftning valde han att istället lägga de få pengar han hade i fängelset på tonfiskburkar, vilket var mer eller mindre det enda han åt under tiden sin fängelsevistelse tillsammans med lite frukt. Robinson påpekade detta för vakterna och lämnade in begäran att få lite mer pengar för att kunna köpa ordentlig mat men utan resultat. För de tolv pund han hade att disponera i veckan kunde han köpa fem tonfiskburkar.
Robinson säger även att vakterna tillät andra fångar att stå utanför hans cell och skrika och och förolämpningar mot honom.
— Precis som 2012 försökte de knäcka mig mentalt.
Han var även tvungen att ha sina fönster stängda trots den extrema hettan eftersom andra fångar annars spottade och kastade in avföring genom dessa, utan att vakterna kunde eller ville hindra dem.
”Jag har blivit en symbol”
Allt har inte varit mörker för Tommy Robinson. Han har känt folkets stöd i och fått en oerhörd mängd brev, något som var till oerhört stor hjälp för honom i fängelset. En stor del av hans tid i cellen gick åt till att läsa brev, vilket måste varit väldigt bra för hans mentala hälsa.
— Jag har fått sex stora säckar med brev. Jag insåg efter domen att något stort här hänt, inte bara i England utan i världen. Jag har blivit en symbol för något. Jag insåg när jag läste breven att många som inte varit politiskt intresserade börjar förstå vad som händer. De känner sig förtryckta. Något stort har hänt. Något gigantiskt. En revolution har börjat bubbla upp. Folk är så arga!
— Folk skriver till mig från hela världen. De har tagit sig tid att sätta sig ned och skriva brev till mig. Jag känner till så många livsöden, de berättar för mig om sina liv.
Hos Tucker Carlson
Robinson valde att skjuta upp semestern en tid för att istället låta sig intervjuas av Tucker Carlson. Tyvärr är han och hans familj fortfarande under hård press. I bilen på väg till intervjun med Carlson vädjar han till journalisterna att sluta förfölja och trakassera hans familj. De har varit hos hans mamma och hennes grannar och knackat dörr för att desperat försöka få något uttalande.
— Jag tänker inte prata med den lögnaktiga pressen. Hade jag velat det hade jag kontaktat er. Snälla, sluta. Ni försätter min familj i fara.
Väl hos Tucker berättar Robinson fler detaljer om fängelsetiden. I det första fängelset var det ”relativt normalt”. Andelen muslimska fångar var under 10 procent och även om Robinson hölls för sig själv släppte vakterna ut honom ur cellen flera gånger per dag och spelade snooker med honom. Efter en kort tid blev han dock förflyttad.
— Jag förflyttades sedan från det fängelset till det fängelse i England som har störst andel muslimer. Jag sattes i isolering och spenderade två månader utan att träffa eller prata med någon. De sa att detta var för att jag var i fara. De satte mig medvetet i denna fara för att kunna sätta mig i isolering.
— Se bara vad som har hänt. Det tog bara några timmar att ställa mig inför rätta, döma mig och olagligt fängsla mig. Sedan tog det två månader innan jag fick möjligheten att överklaga. Under tiden flyttade man mig mellan fängelser för att försvåra för mig att träffa mina advokater.
Det är svårt att tolka Robinsons berättelse som annat än att man medvetet försökte sätta honom i en så obehaglig och hotfull situation som möjligt.
— Min cell var på bottenvåningen, vilket den inte hade behövt vara. Alla fångar gick därmed förbi mitt cellfönster. Mosken låg mitt emot min cell och folk spottade och kastade in avföring genom mina fönster så jag var tvungen att blockera dem, mitt i värmeböljan. Jag var dränkt i svett hela tiden.
Tucker Carlson avslutar intervjun med att säga att allt detta sker i ett land som man trodde var fritt, och att det är risk att liknande saker kan hända i Amerika.