Valkampen igång på riktigt för AFS

VAL2018. Daniel Frändelöv befann sig i Stockholm, på Sergels Torg, för att bevaka torgmötet och när vi når honom per telefon är han uppsluppen.

– Vi ägde torget, utbrister han och glömmer för en stund att han inte bara är nationell aktivist utan faktiskt reporter för Tidningen Svegot. Sedan samlar han sig och avlägger sin rapport.

Det är svårt att avgöra hur många som var på plats, men mellan 300-500 personer varav många förbipasserande som stannade till för att lyssna på vad som sades. För övrigt i publiken fanns en del kända ansikten från den nationella oppositionen, men också nya unga ansikten. Det som var gemensam nämnare för alla, menar Daniel, var den höga energi som alla hade.

– Det har blivit ett begrepp AFS gärna använder, säger Daniel, men det stämmer väl in så jag får lov att använda det själv. Publiken består nästan av ett tvärsnitt av befolkningen, även om andelen unga män överväger. Men det är bra, menar Daniel, eftersom männen måste ta sitt ansvar.

Flera av partiets företrädare håller tal och när Jeff Ahl svär att Fredrik Reinfeldt ska ställas inför riksrätt är det svårt att inte dras med, berättar vår reporter. Han erkänner villigt att den journalistiska närvaron hela tiden tävlar med den aktivistiska.

– Det handlar om så mycket mer än Alternativ för Sverige som parti. Man känner sig som en del av en opposition på frammarsch och att vara på plats för Svegot, men också som medgrundare av Det fria Sverige, sätter allt i perspektiv. Vi är många, de är många och oppositionen växer.

Det är inget nytt som presenteras i talen och den som följt AFS har koll på politiken de driver. Men de går ut hårt mot motståndarna och skräder inte orden. Talarna står upp för de traditionella värderingarna som byggt Sverige. Publiken uppskattar talen och idéerna.

Det finns motdemonstranter på plats. 20-30 stycken har samlats på platsen för torgmötet och en spontan mur bildas mellan dem och AFS-deltagarna. Det är unga män som bara handlar. Utan direktion, utan anmodan ställer de sig i vägen, redo att ta itu med antidemokraterna om de försöker något.

– Ja, jag erkänner, berättar Daniel, jag struntade i att vara journalist och ställde mig där jag också.

Men de unga männen (och Svegots reporter) behövde inte göra något. Polisen gjorde sitt jobb och plockade bort motdemonstranterna. De fick lomma iväg med svansen mellan benen. Efter att mötet var slut hade vänstern växt till sig lite och samlade mellan 60-80 personer en bit bort.

– De var väldigt unga… alltså inte bara unga utan väldigt unga… och inte så många. Det är en ny tid för oss nationalister, det känner jag, avslutar Daniel Frändelöv.