Hon förminskade Akilovs terrordåd – får stipendium av Bokmässan

VÄNSTERLOGIK. 2017 instiftade Bokmässan ett bildningsstipendium på 25 000 kronor. I år delades det ut och mottagaren blev kulturarbetaren Stina Oscarsson. Hon har tidigare varit chef för radioteatern vid Sveriges radio, samt skrivit två böcker.

För de flesta är hon mest känd för att ha ursäktat terroristen och massmördaren Rakhmat Akilov och förminskat hans dåd. Det gjorde hon genom en dikt som ETC publicerade tidigare i år. Ur den läser vi:

Det är vinter i Stockholm
och jag tänker:
Mitt mål vore ett samhälle där Rakhmat Akilov en dag efter avtjänat straff kunde jobba i kassan på Coop.
Att han står där och hälsar på kunderna med respekt,
och där de,
vi,
– jag måste andas djupt för att ens kunna skriva det –
och där vi,
väl medvetna om vem han är,
och vad han gjort,
hälsar tillbaka.

Och vidare:

Och vem som är terrorist,
beror på vem som sitter vid makten.
Blicka bara ut över Europa!
Akilov kommer inte ge oss ett svar.

I juryn satt Katti Hoflin, kulturchef VGR, Mouna Esmailzadeh, läkare, PhD i neurovetenskap och entreprenör, Roger Säljö, doktor i pedagogisk psykologi, Johanna Hansson, ordförande i Svensk biblioteksförening samt Annica Andersson, juryordförande och ansvarig för skola och bibliotek på Bokmässan.

Deras motivering till varför terroristapologeten Oscarsson ska få stipendiet lyder som följer:

”Med det skrivna ordet och samtalet som verktyg för hur djup kunskap och sann bildning, strävan efter förståelse, ständigt lärande och modet att lära om – kan förflytta berg och förändra världar, skapas sann tolerans och tro på demokratisk utveckling.
Viljan och modet att utmana etablerade och fastlagda politiska, kulturella, sociala, ekonomiska ordningar är outsinlig. Genom att aldrig vika för de svåra frågorna fortsätter sökandet efter människans vilja att berätta, lyssna, dela med sig och mötas. Även i mötet med de stora begreppen – tolerans, demokrati och bildning – avkrävs respekt för människan och den värld människan bär på i detta arbete.
I en tid av polarisering, där samhällsklimatet snarare handlar om att hitta en grupp att hålla med, krävs det mod att ensam föra vidare kunskap, formulera den värld vi lever i och ställa de frågor som annars skulle utebli – för att ge nästa generation verktyg att förändra till det bättre. DET är respekt.”