Rätt till äldrevård på romani chib – men inte svenska

SVENSKAR SIST. Det är problematiskt det här med nationella minoriteter i Sverige. Det finns ju inga svenskar, eller snarare alla är svenskar som bor här. Utom minoriteterna som är judar, samer eller romer (och så vidare). Fast de är ju också svenskar, medan svenskar (som inte finns) inte kan kalla sig rom, jude eller same hur som helst. Inte ens om de själva vägrar identifiera sig som svenskar så får någon annan säga att de inte är svenskar (fråga Björn Söder).

Hur som helst, rättigheter har de och det är svenskarna som ska betala för dem (svenskar finns nämligen när plånboken ska fram).

När du blir gammal och grå så har du inte rätt att inom ramen för äldrevården få hjälp av en svensk som kan tala svenska så att du begriper. Du har heller inte rätt att kräva att personalen på förskolan där dina barn går ska kunna göra sig förstådda på klanderfri svenska och inte bära huvudduk för Allahs skull. Om du kräver det så är det diskriminering och kränkande och rasistiskt.

Denna typ av etnisk och kulturell särbehandling är nämligen bara tillåten de nationella minoriteterna. Från årsskiftet stärks nämligen rätten för de nationella minoriteterna att få förskola och äldrevård på sina egna språk. Rätten för dem att kunna behålla sin kulturella identitet är viktig för staten (till skillnad från svenskar så har de kultur och identitet). Inte nog med att de ska ha rätt till samhällsservice på det egna språket, myndigheterna ska sälja in denna tjänst genom att ta initiativet.

Någon kanske invänder med att det faktiskt bara handlar om språk. Förvisso är det sant. Men hur stor sannolikhet är det att en migrant från Afrika lär sig tafflig samiska; eller att en syrisk dito plockar upp jiddisch? Det kommer inte hända varför utfallet kommer vara att svenskar kommer få klara sig med det som erbjuds, medan den tillhörande en nationell minoritet får en av sina egna.