Den isländska rasparadoxen

Avfolkningsbygderna Hvammstangi och Blönduós på Island ska få tillökning med 25 syriska migranter vardera. Förvisso kommer det bli bostadsbrist då, men kanske menar man att det finns ett inneboende värde i sig att ha syrier på plats, så det är bara att lösa det hela. Senare i år ska landet också ta emot 25 migranter från Uganda (det kommer vara en spännande omställning för dem).

Att ta emot människor från Mellanöstern och Afrika är inget problem, menar isländska myndigheter, och kanske inte så många islänningar heller. Däremot gäller denna öppenhet inte alla levande varelser i landet.

Om blodet ska beskyddas så måste du vara häst. Om en islandshäst lämnat landet så får den aldrig återkomma eftersom det finns risk att den bär på sjukdomar, eller att den har blandats med andra hästraser.

Islandshästarna betraktas med kärlek och vördnad av islänningarna och de vill att de ska fortsätta vara som de varit. Ingen blandning med andra hästraser har ägt rum på 800 år, och så ska det förbli.

När det gäller människorna är det en helt annan sak. Är hästar mer värda än människor på Island? Eller skiljer sig hästraser och människoraser sig åt så pass att det som är viktigt för hästen är oviktigt för människan? Kanske är det dags att blanda islandshästen med andra hästar? Är det inte rasism att vilja bevara islandshästarna rena?

Frågorna är många, när får vi svar på dem?

Hör mer om detta i vår podcast

Samtalet om islandshästar och rasism startar vid 49:20