Ett ”tredje kön” i statistiken

Det var länge sedan som röster höjdes för att somliga var födda i ”fel kön” och att samhället måste ta dem i beaktande. Här åsyftas inte det procentuellt sett fåtal människor som de facto föds med ett obestämbart kön. Nej, det handlar om människor som levt många år innan de kommer fram till att det fysiska könet är fel och att det motsatta könet är rätt.

Som vanligt när det gäller det sluttande planet så sluter det inte där. Efter könsbytarna så kom nämligen en ny grupp på att de vare sig är man eller kvinna – de är något obestämbart ”tredje kön”. Man frikopplar här de fysiska attributen från könet i sig. Du kan alltså ha ett manligt könsorgan, men ändå inte vara man (och heller inte kvinna) utan något helt annat. Något du själv kan bestämma vad det är.

En gång i tiden hade detta kallats för psykisk sjukdom och kan tänkas hade personen i fråga kunnat få hjälp med det som egentligen skaver i själen. Konsensus hade varit att det inte finns fler kön än de två som Gud och naturen erbjuder.

Så inte i denna tid.

Opinionsarbetet har pågått ganska länge och till sist verkar det ge resultat. Socialstyrelsen öppnar nu för att införa ett ”tredje kön” i statistiken. Lars Grönvik, enhetschef på myndigheten, säger till SVT:

– Ett binärt könsbegrepp som man och kvinna gör att alla inte kan känna igen sig.

Det sluttande planet sluttar vidare.

Har vi som samhälle en gång gått med på att det inte finns någon objektiv verklighet (att det bara finns två kön) så är det bara en fråga om tid, resurser och tjat, innan nästa (och nästa) normavvikelse blir verklighet.

”Men låt folk göra som dom vill”, ropar vänsterliberalerna. Visst, det är ett argument, speciellt om den vuxna människan står för fiolerna själv och inte tvingar oss alla att dansa med i den tokiga dansen.

Nu är det däremot så att vi alla tvingas göra det; att vi alla tvingas betala för det och att vi alla tvingas acceptera det (för att undkomma lättkränkthetslagstiftningen). Etter värre: det gäller inte bara vuxna personer.

I dag ser vi hur det sluttande planet har sluttat långt ner i åldrarna så att små barn som får för sig att de minsann inte är pojke eller flicka inte får hjälp att komma tillrätta med det, utan snarare uppmanas att fortsätta nära idén om ”fel kön” eller ett ”tredje kön”. ”Alla kan vara precis den de vill vara”, ropar man i barnprogram och på Mellon.

Det som händer i dag är att alla sviker de svaga och utsatta, de som av olika orsaker får för sig att lösningen på den jobbiga känslan inombords är hormoner och operation.

Om tio eller 20 år kommer vi göra bokslut på detta som pågår och vi kommer se ett mänskligt lidande utan dess like. Detta stora sociala experiment kommer dömas hårt av historien. Förutom att skydda våra nära och kära emot detta måste vi därför också säga ifrån, höja våra röster och vara en motkraft.

Att tiga är att ge sitt samtycke.