Finska valet – en analys

Här kan inte ges en djup analys av läget. De finska journalisterna är själva förbryllade över resultatet och har svårt att förutsäga vad som kommer att hända. Inte ska väl Svegots redaktion då med största högmod presentera framtiden för våra östra grannar. Vi nöjer oss med några intressanta iakttagelser.

Först kan konstateras att valet har varit betydelsefullt för folket eftersom det har varit 72% valdeltagande, högst på 30 år. Valet har kallats ett klimatval, eftersom den frågan har lyfts fram av både partier och media. Det gröna partiet (som vårt mp) ökade således mest av alla partier. Miljöfrågan är nog en hemgift åt rådande politiska mode. Se bara på Slovakien där en miljöaktivist vann senaste valet.

Men luften går nog ur den ballongen snart. Finsk politik är långt mer realpolitisk än svensk, och när finnarna har nyktrat till från tillfällig koldioxidyra kommer nog viktigare frågor i dagern. Ett tecken på nykter realpolitik är regeringsbildningen, åtminstone jämfört med Sverige där blocken har varit som fastgjutna när det gäller regeringsfrågan. Blocköverskridna regeringar är tvärtom vanliga i Finland.

Socialdemokraterna kommer att som största parti få sondera frågan om regering och troligen bli regeringsledare. Redan på valvakan spekulerades i att Gröna och Samlingspartiet (som vårt M) blir möjliga regeringsparter, även om det inte helt räcker till för att få majoritet i riksdagen. Sossar och miljöpartister känner vi till i Sverige, men i Finland ser man utan tvekan att ett moderatparti kunde ingå regering med dem. Det kräver ett fokus på sakpolitik istället för politisk korrekthet och sossarnas eviga maktambitioner, vilket har varit svensk politiks öde de senaste decennierna.

En annan nykter hållning visar sig i förhållandet till Sannfinländarna (som vårt SD). Under valrörelsen har inte något parti tagit avstånd från dem, utan alla partier har varit öppna med att kunna föra politiska samtal med alla andra. Även om få partier vill samarbeta med Sannfinländarna, inser alla att det inte går att tiga ihjäl ett parti med 17,5 procent av rösterna. Om det beror på att partiets ledare Jussi-Halla Aho är mycket lugn och saklig eller på en sundhet i finsk politik, det kan inte besvaras här.

Sannfinländarna gjorde ett starkt val med tanke på att partiet nyligen splittrades, de fick ungefär samma resultat som i senaste valet. Utbrytargruppen Blå framtid (lite som vårt AFS) fick dock inga riksdagsmandat med sina 1% av rösterna. Besynnerligt är att Socialdemokraterna tvärtom anses ha gjort ett dåligt val, trots att partiet alltså fick flest röster.

Den förra regeringen som Centern (som vårt C, fast betydligt nyktrare) ledde, avgick nyligen efter att inte ha fått igenom viktiga reformer. Alla trodde att Socialdemokraterna skulle gynnas av det och få åtminstone uppåt 20 procent – så visade väljarundersökningar – men SDP gick bara framåt marginellt. Vi kan därför förutspå en ganska svag socialdemokratisk regering.

Nu kommer Centerns partiledare med största sannolikhet att avgå. Partiet tappade nästan 10% av rösterna och är valets stora förlorare. Det kan ändå lova gott för framtiden. Många tror att C nu måste profilera sig tydligare ideologiskt sett, med mer förankring i sina traditionella frågor och värden, bland annat försvarsfrågor, skogsbruk, lantbruk och decentralisering. Det är högst nationalistiska högerfrågor.

Till saken hör att finska C har en liknande bakgrund som den svenska Centern. Men de gick aldrig vilse i pannkakan som svenska Centern gjort med tom liberalism, invandringsvurm och extrem politisk korrekthet. Nyhetskanalen Yle har publicerat en bild var de invalda politikerna hamnar på GAL-TAN-skalan. Den mäter hur Grön-Alternativ-Libertära eller hur Traditionell-Auktoritär-Nationalistiska politikerna är. Faktum är att redan nu är alla C-politiker på den övre TAN-delen av skalan – tillsammans med alla Sannfinländare, några sossar och de flesta i Samlingspartiet.

Om C-politiker måste bli ännu tydligare med en sådan hållning kanske bli än mer Traditionell-Auktoritär-Nationalistiska, då ser framtiden ljus ut för finsk politik. Då skulle 50-60% av de finska politikerna hysa traditionella och nationalistiska värden.