Aftonbladets kolumnist Amie Bramme Sey skriver om ”förorten” (läs: en geografisk plats i Sverige som inte är Sverige) och våldet som plågar dessa platser. Hon ställer frågan: ”Hur många unga män ska skjutas till döds i våra förorter i år?” och vi svenskar verkar vara svaret skyldiga.
Det är nämligen vårt fel, det som händer i ”förorten”:
”Men ofta finns flera gemensamma nämnare, socioekonomisk utsatthet, offer och förövare är unga män, förorten. Denna av samhället skapade segregation som sätter våra unga på helt olika startplaceringar när de ska börja springa livets maraton.”
Är man utlänning i Sverige och hamnar i utanförskap, i kriminalitet, i förorten så är det samhällets fel. Eget ansvar finns inte. Att välja att inte trycka av; att välja att inte skylla ifrån sig … det verkar inte finnas.
Men i den klagoskrift som är Amie Bramme Seys kolumn ställs en fråga som är nog så viktig att svara på:
”Antalet människor som dör i förorten till följd av vapenvåld ställer en allvarlig diagnos på hur vårt land mår. Eller tillhör inte förorten Sverige? Är inte vi som bor i förorten också svenskar?”
Det här är en artikel från Svegot Plus. För att läsa hela måste du logga in eller lösa en prenumeration.