Kommuner i konkurs – finns det en plan under ytan?

Flera kommuner går nu öppet ut och säger att pengarna är slut efter invandringsfesten. Kommunerna fick stora statliga bidrag i och med mottagande av invandrare, framför allt i och med puckeln 2015. Kommunerna skulle ordna med bostad, skola, äldreomsorg, arbete eller väg mot arbete, m.m.

Bidragen var tydligen så stora att kommuner ropade om hur bra finanserna var. För säkerhets skull skapades fuffensrapporter som visade hur lönsam invandringen var för kommunerna. Sandviken visades upp som ett lysande exempel. Tills rapporten granskades såsom ett stycke fusk och tiden kom ikapp kommunen! Ty även Sandviken gick för ett tag sedan ut och ropade om hjälp med finanserna.

Svegot har i text och podd tagit upp hur Laxå, Åmål, Filipstad och Vilhelmina tvingas dra ned på viktig välfärd för äldre och sjuka, eller rent av befinner sig på randen till konkurs. Ty bidragen för invandringsmottagning var villkorade; kommunerna skulle på egen hand ansvara för invandrarna efter ett par års bidrag: socialhjälp, skola m.m. Sådant kostar pengar, mycket pengar.

Rika kommuner som Täby, Lidingö, Vellinge m.fl. förstod givetvis ”lurendrejeriet” och stretade emot så långt det gick. De har tagit emot ett mycket begränsat antal invandrare. Man kan tycka att det är orättvist, men varför skulle de egentligen köpa grisen i säcken? Deras politiker var helt enkelt kloka nog.

Sådana kommuner har det gemensamt att socialdemokraternas makt är begränsad. I många drabbade kommuner har däremot sossarna stor makt. I flera fall har vi säkert med dumma kommunpolitiker att göra. Dan Eriksson har av lokalpolitiker i Laxå fått svar som visar grav brist på ekonomiskt sinne. Och kanske rent av intelligens!

Men sådana människor är också lättlurade, måste man anta, och godtroget lojala. I den mån de tillhör S, V, MP (numera även C och L) måste vi räkna med att de blivit övertygade av sina partiers högkvarter i Stockholm. Kommunpolitikerna står givetvis i viss beroendeställning till partiernas centrala organisation, och de känner förstås tillit om stötta när det behövs. Särskilt sossarna har varit bra på att skapa en kultur med tjänster och gentjänster.

Men vad händer nu, och är det här planerat på något sätt?