Hur snurrig får man vara, Jan Björklund?

Liberalerna vill att Sverige ska införa euro som valuta. Partiledaren (än så länge) Jan Björklund och en av partiets EU-parlamentskandidater, Karin Karlsbro, skriver i en debattartikel på Dagens Industri att Sverige bör bli en djupare del av EU. Sverige bör gå med i euro-samarbetet, d.v.s. byta valuta från SEK till euro.

De försöker visa att svensk levnadsstandard har ökat på grund av medlemskapet i EU. De grundar det på ökningen av svensk BNP, som nu är 50 procent högre än 1995 då vi gick med i EU, vilket är en betydligt högre ökning än de 25 åren före 1995.

Dessutom menar de att eftersom större delen av vår handel sker på EU:s inre marknad så blir handelssamarbetet stabilare och säkrare om vi har samma valuta som våra handelspartners. Man slipper nämligen problem med valutor som går upp och mer, vilket gör säljare och köpare nervösa. Utöver det blir det tryggare för Sverige att vara helt knutet till det stora EU i ett globalt ekonomiskt perspektiv eftersom internationell konkurrens hårdnar.

Bluffen är dock rätt genomskinlig. För det första har euron inget stort förtroende efter Greklandsfadäsen. Euro-samarbetet var uppenbarligen förhastat. Många stora EU-länder brottas dessutom med ekonomiska problem, inte minst det stora Frankrike. Euron är inget säkert kort om man vill ha ekonomisk stabilitet. Och förresten, det var bara 15 år sedan svenska folket röstade mot euro-samarbetet, med hela 56% mot 42% (2 procent var blankröster). Vilket hån mot folket vore det inte att redan nu bryta mot folkets vilja?

För det andra behöver man väl inte längre påminna Björklund och hans sidekick om att BNP inte är ett lämpligt mätinstrument. Det vet de flesta nuförtiden efter diverse skandaler där rapporter har visat fantastiska BNP-tal på grund av folkökning i kommuner (p.g.a. invandrare) men där berörda kommuner står på ruinens brant. Vad man måste mäta är BNP per capita och tillväxtökningen. Sveriges befolkning har ökat rätt markant de senaste 25 åren, varför BNP givetvis också har ökat. Men ekonomin i förhållande till antalet invånare har inte ökat i lika hög takt.

Sverige har i stort sett legat under EU-genomsnittet i tillväxten i förhållande till BNP per capita. Och utsikterna är att Sverige kommer fortsätta ligga under EU-genomsnittet. För tillfället har Sverige faktiskt lägst tillväxt i hela EU. Så ruttna är de rödgröna finanserna.

Det är klart att ekonomiskt samarbete med de europeiska länderna är bra, men försöket att bevisa fördelarna med EU genom ”falska” siffror visar bara att Liberalerna vill bluffa in oss i euron.

Den andra sidan av Björklunds/Karlsbros argument är riktat mot Brexit, Trump och Orbán. De är ansiktet för en högernationalistisk våg som vill se länder samarbeta mindre, hotar Liberalerna. Vad de inte förstår är att britterna just röstade för Brexit eftersom samarbetet inte var bra. Men vill vara självständiga för att kunna samarbeta på riktigt, inte lyda under dåraktigheter. Att de därtill inte tar folkets röster på allvar visar deras antidemokratiska, eller ska vi säga illiberala, tryne i klar dager.

Orbán kallas ofta för illiberal, som ska vara ett nedsättande ord. Men den ungerske ledaren vill liksom brexitomröstningen att länderna ska ha större befogenheter att själva bestämma hemlandets politik, inte att det överstatliga EU ska ställa direktiv att lyda. Det var faktiskt en sådan liberalism, en nationell liberalism, som folken kämpade för på 1800-talet. Men det gillar tydligen inte våra illiberala liberaler med Janne B i spetsen.

Trump slutligen vet alla att han har förbättrat amerikansk ekonomi. Inte minst har han säkrat jobben för tusentals amerikanska industriarbetare, vars jobb var hotade att hamna utomlands. Dessutom har tre års daglig terror i europeiska tidningar – det har inte gått en dag utan att flera europeiska tidningar har hånat Trump – inte knäckt presidenten. Tvärtom visar utspelen snarast på det enda dagens liberaler klarar av: att skrika på dugliga politiker som försöker göra något vettigt.

Istället lägger Björklund/Karlsbro sina slantar på Macron och Merkel. Ja, ni hörde rätt! Merkel är snart borta från politiken och Macron försöker mest smita ifrån sin politik. Merkels rykte dalar mer för varje dag i och med de uppenbara problem som massinvandringensvågen 2015 gav EU-länderna. Hennes ”Wir schaffen das” (Vi klarar det) har orsakat otaliga tårar för européer – och gigantiska problem för välfärden i de europeiska länderna.

Och Macron? Vem har förtroende för honom? Man måste vara smått rubbad om man sätter sina pengar på den hästen (hästhandlarn). Han har skapat ofattbar splittring i Frankrike, främst symboliserat av de gula västarna. Samarbete är det sista karlen kan stava till. Förtroendet är på botten. Det dröjer nog inte länge förrän hans finansiärer inom bankmaffian tar bort sina vingar. En sån vill Björklund att vi svenskar ska ha som politiskt ideal.

Man tar sig för pannan! Och skrattar gott åt tanken att Liberalerna snart är borta ur både europeisk och svensk politik!