Svenskarnas område

Allt eftersom åren går samlar man på sig goda minnen samt hågkomster från mindre angenäma upplevelser och erfarenheter, som till exempel den gången då ett av våra barn fyllde 20 år. Kanske vill dina tonårsbarn ha fest nu såhär i den stundande sommaren och snäll som du är ger du med dig och ställer upp på det. Men håll dig hemma, och håll dig vaken. Det är dagens tips.

Det var så här. Vi, jag och min man, lovade födelsegrisen att vi skulle ut på stan, gå på bio och restaurang så att under kvällen och tills natten var huset ”hans”, men att vi tänkte komma hem för att gå upp och lägga oss lugnt och stilla utan att störa. Det blev nästan så, så klart hälsade vi på ungdomarna när vi kom hem. Och önskade god natt.

Det hade kunde gå åt skogen, och där låg vi och trynade medan dramatik utspelade sig i vårt hem och ute på gatan. Du har kanske någon gång känt av att någon tittar på dig medan du sover, och så vaknar man. Det var vårt barn som stod i sovrummet och ville berätta något.

Så här sex år senare minns jag inte exakt i detalj men som en granne sa så var det några ”jävla utlänningar” som han hjälpt till att jaga neråt gatan och bort ifrån festen. Vårt barn stod där i natten och berättade att några killar kommit in till oss och börjat att snoka runt, alltså de var inte ute efter att kanske få vara med utan enbart för att hitta på sattyg.

Just den sommarnatten kom vi ”lindrigt” undan, allt hade på många vis kunnat sluta mycket värre. De oinbjudna började att kasta sten då de körts iväg, sonen var skärrad och grannen var arg som ett bi, och där låg jag och min man och sov. Så kan det bli medan man sover.

På senare år har jag fått en god vän, en kvinna som är mycket yngre än vad jag är, hon är faktiskt i ålder med mina äldsta barn. Hon lärde för ett tag sedan ett för mig nytt ord ”blatteskatt”, och när jag tänker på det så har jag genom åren i Malmö betalat många sådana ofrivilliga påtvingade skatter. Berättelsen ovan är en av dessa ”skatter”. Nu ska ni få höra om den gången jag ljög för en utländsk 15-årig kille

Ponera att du cyklat till det där lilla torget i bostadsområdet bredvid där du bor. Du hoppar av cykeln och fotograferar din och dina barns gamla skola, bara för att du vill det och för att någon klistrat upp ett MFF-märke på vägskylten. Då runt knuten kommer en blatte (han kallade sig själv för det), han sa:

”Do fotograferra maj, görr de!” Nej det gör jag inte, du kan ta en selfie du har ju en mobiltelefon, sa jag. Pling ”blatteskatt”. Man kan tycka att denna historia är banal men det är nu det skruvas upp då han skriker till sina kompisar som står i en klunga några meter bort:

”HONN SAJORR ATT HONN SKA DÖDDA OSS!”. Pling ”blatteskatt”. Och så springer hans kompisar (inga svenskar) dit och jag tror att det är NU jag kommer att dö. Men istället för att sparka ihjäl mig vill dom alla att jag ska fotografera dom, men NEJ det gör jag inte. Och så blir det en massa tjafs från dom hit och dit och den där första killen säger:

”DETTA ÄR BLATTARNAS OMRÅDE VI HAR TAGIT ÖVERR OMRÅDDET”, pling, blatteskatt. Suck. Jag sätter mig upp på cykeln och det är då jag ljuger men hoppas innerligt att det en dag kommer att bli sant och en realitet. Jag säger: NEJ DET ÄR DET INTE, OCH SNART SKA NI RESA HEM!

Sanningen är den att detta bostadsområde har totalt förändrats på kort tid, vi kan kalla det för ett näst intill fullbordat ”blattarnas område” eller om du hellre vill för ett pågående white flight. Etniska svenskar/skåningar som har råd flyttar, flyttar ut från staden till andra kommuner där det fortfarande är svenskt, eller i vart fall lugnare och mer igenkännande. Blatteskatt.

Det är nu vi måste upplysa och informera fränder om föreningen Det fria Sverige, en förening för svenskaroch, att vi har ett hus. Vi har sedan förra året ett hus, Svenskarnas hus och det ligger i Älgarås i Töreboda kommun i Västergötland. Så, misströsta inte när blatteskatten blir för hög och frekvent. Om du kan, köp dig ett hus i Älgarås, var med att bilda svenskarnas område