Vi slutar aldrig tjata om Sverige och svenskarna

Vi vet alla att det anses ”typiskt svenskt” att försöka fjärma sig från Sverige och omfamna det utländska. Detta noterade och skrev nationalister om också i början av 1900-talet (ja, tidigare än så kan tilläggas). Här skiljer sig svenskarna från de flesta andra folk på jorden. Vi är extrema. Kanske är det förvisso så som Carl Jonas Love Almqvist en gång menade, att det svenska snarare handlar om att vara svensk, än att ropa om det. Alltså att vi lever vår nationella identitet snarare än att vi förevisar den genom yttre attribut.

Det är inte en helt orimlig tanke och nog kan man känna igen en svensk varhelst i världen man hamnar. Alla som rest utomlands kan vittna om att de instinktivt känt igen sina landsmän på håll, innan de fått bekräftat att ”där går en svensk”. Drar vi detta ett steg längre kanske det är så att svensken är så trygg i sin svenskhet att hon egentligen aldrig reflekterat över den (eller känt behovet av att fläka ut den). När Gustav Vasa uppmanade oss: ”Var svenska” så var det självklart vad han menade. Begreppet stals senare av socialdemokratiska ”landsfäder” och det var lika självklart när de sa det.

Det negativa med att inte vara medveten om sin nationella identitet är att den naturliga vaksamheten trubbas av. Det är så självklart att det med tiden blir omedvetet. Man lever sin identitet men har ingen aning om att den finns där. Om det sker (vilket vi kan förmoda har skett) så blir det genast svårt att kraftfullt försvara sin svenskhet om den utmanas eller angrips. Man kan inte definiera den om man ombeds göra det och eftersom ingen vill känna sig dum inför andra så inträder förnekelsen … eller så upprepar man sådant man hört och som låter bra. Det svenska blir då ”svenska värderingar” som av någon anledning också är desamma som det som karaktäriserar den ”liberala demokratin”. Man kan tro att det inte fanns något svenskt innan den klev in på banan (värt att notera är att den liberala demokratin hittills är en parentes i Sveriges historia och kommer så vara under hundratals år framöver, om den överlever).

I själva verket är Sverige, svenskarna och svenskheten något helt annat än den liberala demokratins värderingar. Det är ett unikt folks historia, samtid och framtid. Det är människor, kultur och filosofi. Det är något speciellt och något värt att bevara. Men det är också förändring och anpassning till världen i övrigt. Speciellt i den tid vi lever just nu. Överfört till det personliga planet så vet vi att en människa som växt upp med gott självförtroende, omvårdnad och kärlek blir trygg. Hon vet vem hon är, varifrån hon kommer och vart hon är påväg. Hon står stark vad som än händer. Hon vet vad hon har att vårda. Därtill är hon nyfiken och intresserad, inte rädd och tillbakadragen. Nationalismen, kärleken till folket och – ännu viktigare – kunskap om sitt folk och sitt land åstadkommer detta. Förnekelse av sin identitet, avsky inför sitt ursprung och arv gör det rakt motsatta.

Svegot media ägs av föreningen Det fria Sverige och ett av våra uppdrag är att driva opinion för föreningen, att leverera perspektiv från det fria Sverige och försöka utbilda läsaren om sådant som föreningen anser vara viktigt. Sverige och svenskarna är centralt, men också folket och landet i förlängningen – i framtiden. Vi måste, som folk, komma fram till vart vi är påväg. Vi måste också ställa frågan om alla svenskar är påväg åt samma håll, eller om många helt enkelt inte vill dit vi vill. Därtill behövs en löpande och levande diskussion om Sverige, svenskar och svenskhet.

Därför kommer vi aldrig sluta tjata om Sverige, om svenskarnas eller om svenskheten.