Varför skulle Rashid Musa vilja åka hem?

Å ena sidan verkar publicisterna allmänt sugna på att få något på pränt som förlöjligar, ifrågasätter eller vid fotknölarna sågar den svenska traditionen som just då är aktuellt. Det spelar ingen roll om det är jul, påsk, nationaldag eller midsommar. Varvat med de själlösa ”så firar vi”-reportagen finns alltid en eller flera krönikor där någon utlänning (eller ”svensk” för den delen) ska få komma till tals och kasta skit. Eventuella upprörda (och i affekt skrivna kommentarer) är självfallet näthat. Förutom det som publiceras av gammelmedia så passar gärna andra utlänningar på att markera mot det land de gästar – och det folk som bjudit in dem.

Vi blir alltid lika upprörda när svenskföraktet kommuniceras och sociala medier fylls snabbt på med kommentarer som förklarar att om inte galoscherna passar är det ju bara att åka hem. Vi ”triggas” och det rejält. I sig är det inte konstigt, faktiskt så är det sunt att folk blir förbannade när deras land och kultur förnedras. Det är bra att man säger ifrån.

Men vi kan inte nöja oss med det. Upprördheten visar nämligen också att man inte till fullo förstått den situation men befinner sig mitt i. Tag tillexempel Sveriges ungas muslimers (SUM) ordförande Rashid Musa som på nationaldagen skrev följande på Facebook:

”Du behöver inte visa tacksamhet eller känna någon lojalitet till den svenska nationalstaten för att bli behandlad som en likvärdig medborgare. Sverige har antagit den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och ingenstans står det att man måste visa någon tacksamhet till staten för att rättigheterna ska gälla dig. Utan de är okränkbara och gäller alla som bor här. Och det är den svenska statens skyldighet att se till att dessa rättigheter levs upp till oavsett om man väljer att sjunga nationalsången med full hals eller om man bara vill njuta av sin lediga dag.”

Först och främst – och värst av allt kanske – så har den unge muslimen helt rätt i sak. Han skulle kunna tagit det hela ännu längre och sagt att det är fritt fram för dem att använda svenska flaggan som dörrmatta och ägna dagen åt att skriva hur mycket man avskyr Sverige, svenskarna, svensk kultur och kristendomen. Det efterblivna AB Sverige skulle fortfarande hålla dem om ryggen och regimens knektar, den svenska polisen, skulle rycka ut och omgående gripa varje svensk som var lite oförsiktigt i en kommentar på nätet.

Man behöver inte vara respektfull mot det land eller det folk man är gäst hos, vilket Musa vet och gör en poäng av. Antagligen eftersom han inte är det. Kanske ser han sig som förmer, det är ju trots allt så att islam lär att vi som inte tror är kuffar, otrogna, och långt ifrån jämlika dem. Någon annan slutsats går ju inte att dra av uttalandet, som alltså görs på nationaldagen. Han vill påminna alla medlemmar i organisationen han är ordförande för och alla andra som följer honom, att de inte behöver vara tacksamma eller känna lojalitet mot Sverige och svenskarna. Visst, han skriver ”staten”, men tro inte att han gör skillnad mellan den svenska staten och landet samt dess folk.

För de allra flesta så är det självklart att vara tacksam gentemot någon som varit behjälplig, och ännu mer så om man fått mer än vad som kan förväntas. Nog känner man också lojalitet till ett land som ställt upp för en? Men inte Musa inte, och inte heller hans likar. Kom ihåg det, för er egen skull.

Något annat intressant är att Rashid Musa och hans unga muslimer (nej, det blev ingen storm mot honom internt) tydligt visar det vi försöker att förklara för svenskarna: det finns ett vi och dem. Utlänningarna i Sverige ser sig inte som svenskar, de vill inte vara svenskar och hyser inte ens några varmare känslor för vare sig landet eller folket. Det är som Musa skriver, vår ”skyldighet” att ta hand om dem. Vi är ju kuffar trots allt. Sverige av idag är bara ett mellanläge, innan de kunnat omforma det mer som man vill ha det (en process som pågår hela tiden).

Några skyldigheter åt andra håller redovisar inte Musa, alltså gentemot landet som de gästar. De har bara skyldighet gentemot Allah. Islam betyder underkastelse, glöm inte det heller. Visst, han talar inte för alla muslimer i Sverige, men för ungefär 5 000 unga muslimer (som också får ta del av dina skattepengar). Vi ska inte ta gift på det här, men det är väl inte otroligt att Musa själv får lön från föreningen? Alltså betalar du för hans tid, som han bland annat använder till att ösa förakt över dig på Facebook.

5 000 är de alltså, och fler blir de hela tiden med tanke på de öppna gränserna. Exakt vad bidrar det med till Sverige? Frågan kan riktas till valfri anhängare av etablissemanget och den nuvarande ordningen. Återigen, det naturliga är att känna tacksamhet, vara respektfull och lojal gentemot den som ”öppnar sitt hjärta”. Är man det inte så är man ett svin och dristar man sig därtill att öppet uppmana andra att inte vara det så är man ett praktarsel.

Många reagerade på Musas uttalande och de flesta tyckte att han gått och väl kunde åka hem om han känner som han skriver. De missar det mest grundläggande. Varför skulle han åka hem till Afrika när han kan vara kvar i Sverige, leva gott, pusha för kalifatet och samtidigt utnyttja våra medborgerliga fri- och rättigheter när han gör det. Han är precis där han vill vara. Detta måste vi förstå. När vi väl förstått det (och detsamma gäller de flesta som sökt sig till vårt land) så kan vi också förstå vad vi måste driva igenom: återvandring, eller deportation om du vill. Den nationella oppositionens realpolitiska målsättning måste vara detta. Allt annat är sekundärt.

Alla som uttryckt sig som Musa, alla som tryckte gilla på kommentaren och långt många fler ska få sina medborgarskap, uppehållstillstånd etc. indragna och skickas hem. Det mest grundläggande vi kan förvänta oss från varje utlänning i Sverige är att de är tacksamma och respektfulla. Ergo, minsta lilla brottslighet, uttalanden som Musas eller asocialt beteende så gäller bara en sak. Nej! Ut.