Är du stockholmare? Passa på att ta en tur till Drottningholm!

Drottningholm är första anhalt när man tar bilen eller cykeln till Ekerö ut från Stockholm. Ön ligger i Mälaren, så man kan också ta båten. Det går båtar från Stadshuskajen, vilket tar ca en timme. Där finns förstås Drottningholms slott med slottspark, där kungen residerar. Och Kina slott. Och inte minst slottsteatern.

Teatern är unik i världen eftersom den aldrig moderniserades och har kvar hela det gamla scenmaskineriet från 1700-talet. Teatern är en av de viktigaste anledningarna till att slottsområdet var den första svenska platsen som hamnade på Unescos världsarvslista, 1991. Den första teatern fick bara åtta på år på nacken innan den brann 1762. Strax efter byggdes en ny, vilken stod färdig för premiär den 9 juli 1766. Sina första glansdagar hade teatern under Gustaf III:s tid p.g.a. kungens stora teater- och operaintresse. Han medverkade själv på scenen vid flera tillfällen.

Även efter att operan inne i Stockholm stod färdig 1782 spelades det på Drottningholms slottsteater. Fast med mordet på kung Gustaf 1792 lades slottsteatern mer eller mindre ner. De nya kungafamiljernas intresse för teatern var måttligt, och man hade ju teatrar och operahus i stan. Det gjordes föreställningar sporadiskt på teatern i några årtionden. Under andra halvan av 1800-talet blev den dock mer som en lagerbyggnad för diverse kulturbråte.

Så 1921 hade amanuensen på Kungliga Biblioteket fått tips på var han kunde hitta en tavla han letade efter. Prova på slottsteatern sade någon, där ligger en massa skit. Väl på plats hittade han tavlan – men hittade en långt skönare skatt. ”Nämenvaf…” sa han säkert när han stapplade fram med sin lykta bland all lagrad bråte och började undersöka vad som fanns bakom sakerna: väggar, tak, pilastrar, dekorer, scenmaskineri, scenen själv o.s.v. Allt i perfekt skick bakom lite damm och spindelväv.

Snart insåg han vidden av vad han funnit, och året därpå framfördes efter varsamma restaurationer framföranden, redan då enligt idén att de verk som ska framföras ska passa in i miljön. Därmed inget skapat efter år 1800 (bortsett från lite utfyllnad bredvid huvudattraktionerna). De operor som framförs på Drottningholms slottsteater sträcker sig fram till Mozart och hans samtida. Det som skapats efter det får de köra på operan inne i Stockhålet.

Här finns många berömda uppsättningar som gjorts genom åren, främst p.g.a. den välbevarade miljön som lockat många stjärnor till Ekerö. Normalt sett spelar musikerna på tidsenliga instrument (som har en klang annorlunda dagens fioler, oboer etc). Mycket kända är t.ex. musikledaren Arnold Östmans Mozartuppsättningar från 80-talet, vilka går att köpa på DVD.

Den stora behållningen är dock framföranden av operor från barockens tidevarv, d.v.s. ca 1600-1750, inte minst den tidens främste kompositör, G.F. Händel. Dels är sångstilen annorlunda, vilket kräver en annan teknik än den som operasångare vanligtvis utbildas för. Dels älskade man under barocken exotiska handlingar och gav dem en överdådig iscensättning med flygande häxor och drakar, färgsprakande kostymer, allsköns effekter samt dekorer som febrilt hissades upp och ner. Bredvid primadonnorna var scenmaskinisten den viktigaste personen vid den tidens uppsättningar.

Utmärkande för operaframträdandena på Drottningholms slottsteater är förstås att man gärna använder det gamla dekormaskineriet och därmed ofta gör uppsättningarna i äldre stil istället för en massa moderna påfund med ibland patetiska tolkningar av regissören. Speciell är också själva byggnaden som är ovanligt väl bevarad i jämförelse med andra gamla teatrar i Europa. Sverige var inte något rikt land på 1700-talet, vilket märks vid en närmare granskning av teaterns inredning. Väggar, tak och dekorativa detaljer kan synas väldigt sköna, men faktum är att mycket är ”fake” eftersom man inte hade råd med de finare materialen. Istället för marmor har man använt gips eller trä och målat det så att det i halvdunkel belysning ser ut som vackert marmorerad sten. Det är inget som förtar känslan för en besökare idag; tvärtom ger det huset en särskild känsla. En guidad tur på teatern en skön sommardag kan inte göra dig annat än upplyft.

Just nu ges alltså Händels opera Ariodante från 1735. Handlingen utspelar sig i Skottland på medeltiden. Kungens dotter Ginevra älskar riddaren Ariodante, men p.g.a. svartsjuka, intriger och förvecklingar – obligatoriskt i barockoperor – håller det på att sluta i katastrof. Men till slut löses problemen och de tu kan till slut sjunga den obligatoriska kärleksduetten följt av en avslutande kör.

Undertecknad har inte sett årets föreställning, fast tydligen ska scenmaskineriet tacksamt nog gå varmt under föreställningen vilket innebär klassisk känsla. Givetvis måste man förvänta sig lite moderna inslag av regissören,  men förhoppningsvis är det mesta som på 1700-talet (och medeltidens Skottland).

Huvudrollen Ariodante spelas av svenskan Ann Hallenberg, en av operavärldens största stjärnor. Jo, hon spelar en han – fast helt utan dagens queer-tokerier. På den tiden spelades ofta huvudrollerna av kastrater, som sjöng i tonläget mezzosopran (näst högst efter sopranen). De var den tidens primadonnor p.g.a. den kraft de som ”män” hade i rösten, samtidigt som det relativt höga tonläget gav sången en seren känsla. Det låter kanske knasigt, men så var det i alla fall.

Föreställningen ges även 7, 9, 11, 13, 15 och 17 augusti. Den sista gången är SR där och sänder live, så det går att höra på radion. Guidade visningar ges dagligen, även specialvisningar i anslutning till föreställningarna. Strömma kanalbåtar gör dagliga turer till Drottningholm. Operan är fyra timmar lång, men det ges två pauser då man kan stärka sig med lite champagne eller öl.

Pallar du inte fyra timmars träsmak – man sitter inte så värst skönt i slottsteatern – så går det alltid att införskaffa skivan och lyssna hemma i en skön fåtölj. Eller lyssna på spotify! Där finns en inspelning med just Ann Hallenberg (ensemblen Il complesso barocco, ledd av Alan Curtis). Drottningholm går ju att se utan att se operaföreställningar.

Men tycker du att opera är töntigt och skrikigt och inte gillar kungen, välj då båten som går ändå till Skokloster och kolla in den makalösa vapensamlingen i Wrangels rustkammare på Skokloster slott.