Dubbel obalans i staten och det offentliga samtalet

Polariseringen i Sverige har ökat markant de senaste 25 åren. Det är en naturlig utveckling när politiker, myndigheter och tyckareliten struntar i folkets röst och tvingar på folket kraftiga förändringar som kan kännas irreversibla: massinvandring, nedmonteringen av försvaret, skolans kräftgång m.m. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="https://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Kanske lurar en form av diktatur runt hörnet, en oerhörd förändring och en våt dröm för mången sosse och klimatalarmist. Oavsett sådana exempel – polariseringen har en mycket obehaglig grund, en grund som hela tiden ökar polariseringen. Tidigare var stommen av svenska förvärvsarbetare verksamma inom industrin, detaljhandeln och andra produktiva företag. De senaste decennierna har vi sett en klar ökning av människor inom sektorer som politik, media, högskola, rättsväsende, myndigheter, kyrkan. Dessutom finns idag kadrer av organisationer som får bidrag för genus-, invandrings- och miljöpropaganda. Slutligen har vi den hela tiden växande konsultindustrin. Sådana yrkesgrupper ägnar sig i allt större utsträckning åt yrkesutövning vars samhällsnytta kan ifrågasättas. Ofta kommer endast en bråkdel av deras finansiering samhället till nytta. Och finansiering sker i första hand med skattemedel. Samtidigt domineras dessa yrkesgrupper idag av vänsterliberaler, rena socialister, PK-människor o.d., människor med GAL-värderingar (Grön-alternativ-libertär). Många av de människor å andra sidan som gör faktisk nytta i samhället, t.ex. poliser, sjuksköterskor, högstadielärare, vårdbiträden, hantverkare, läkare, busschaufförer, ingenjörer m.fl. tenderar att i allt större utsträckning sympatisera med traditionella högervärderingar, TAN (traditionell-auktoritär-nationalistisk). De tvingas nämligen se verkligheten som den faktiskt är: ute på gatan, i produktiva företag, i stökiga klassrum. Det måste givetvis finnas förvaltning av stat och kommuner, och däri kommer det att finnas många pappersvändare. Det måste finnas en lärare för ca 25 elever, och många av lärarna kommer att vara rätt dåliga och sorgligt politiskt korrekta. Brott måste gå igenom rättsmaskineriet, varför det behövs åklagare, advokater m.m. All forskning kan omöjligen ge resultat och t.ex. humanistisk forskning är till sitt väsen ganska onyttig – sådant måste ändå finansieras om inte samhället ska bli fantasilöst och sterilt. Ett modernt samhälle behöver således stora mängder ”onyttiga” medborgare . Likväl är det ett uppenbart problem när sådana yrken växer lavinartat. Högskolan är ett bra exempel. På bara tjugo år har antalet universitet och högskolesäten ökat markant; antalet lärare och elever har säkert fördubblats. Det finns fortfarande många jättebra lärare och forskare, men det finns också otaliga personer som sysslar med relativt meningslös verksamhet. Och eleverna formas till typiska GAL-personer. Ett annat exempel är konsultindustrin som blåser korkade politiker och tjänstemän eller som tvingar på meningslösheter som genuscertifiering för arbetsplatser. Problemet är att det offentliga samtalet och den officiella doktrinen (de värderingar som utgår från makten och åsiktsmånglarna) helt domineras av GAL-värderingar, och de avskyr oliktänkande. De är ett slags överklass som lever på de produktivas arbete samtidigt som de föraktar deras åsikter. I skyddade kontorskomplex och trygga stadsdelar stämplas underklassens varningar som "fake news". Deras protester avfärdas som främlingsfientlighet, klimatskepticism och antifeminism. Kritik mot denna nya överklass kallar de hat och hot. Allt för att upprätthålla sina privilegier: att få leva på andras arbete och samtidigt få hävda sin moraliska överlägsenhet. Man hävdar att Sverige går bra , att alarmerande brottsvågor kommer av ökad anmälningsbenägenhet och socialt utanförskap, att oro och rädsla beror på svartmålning av Sverigebilden, att invandrares arbetslöshet beror på svensk rasism. Man pekar på alternativa mediers kopplingar till auktoritära regimer i öster, man skattefinansierar public service o.s.v. Allt för att skydda sin trygga tillvaro. Härmed skapas en dubbel obalans i staten: ”de onyttiga” bidrar inte till samhällets välstånd utan skor sig på andra och de anklagar medmänniskorna för fel åsikter som ett sätt att behålla sin privilegierade ställning. Dessutom blundar de för verkligheten – en psykologisk strategi för att slippa se sina brister. Det leder till en ständigt ökande polarisering som en dag kommer att att explodera. Ty verkligheten är ett monster. Ingen genuscertifiering, bortförklaring, blindhet, eller rasismanklagelse biter på den. Verkligheten biter till när det passar sig, och den gör det hårt och utan barmhärtighet.[/membership]

Dubbel obalans i staten och det offentliga samtalet

Om du inte motionerar är du inte dig själv

Sverige vaknar #4: Google avslöjade av ny visselblåsare

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt