Berättelsen om socialdemokraten som förbereder sin flykt

Det var en gång en socialdemokrat, han stod med båda fötterna stadigt i sin hemstad, han var som gjuten i betong. I generation efter generation tillbaka hade hans närmsta befunnit sig ungefär precis där han var. Han var en allt igenom rekorderlig man, en för tiden vanlig man.

Under många år och parallellt med politiken var det fackföreningsuppdrag som sysselsatte honom, kurser, internutbildningar, förhandlingar, konferenser och möten var vardag och helg. Detta var en man som metodiskt och idogt följsamt följde partiet.

Han bodde och verkade i rikets tredje största stad, eller som dåtidens partiordförande till socialdemokraten pinsamt råkade felsäga ”Tredje rikets största stad” när hon 2007 intervjuades för TV4. Hur som, hans parti var stort, det var störst i många år och allt rullade på så bra så bra, det skulle ju alltid vara så. Hugget i sten.

[membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="https://www.svegot.se"] [/membership] [membership] När vi gled in i nya tider och det allt oftare sprängdes och small i staden och det dödliga våldet slog till, då var det dags för fackelmanifestation. Med initiativ från pamparna i staden träffades vi stadsbor om kvällen och lördagar på gator och torg, tände ljus, klippte hjärtan, sjöng, och var överens om att NU ska det aldrig mer hända, men det gjorde det ju alltid, det small, igen.

Stadens mer lugnare folk blev mer och mer nedstämda och uppgivna, ingenting hjälpte, och det var ju det, de styrande socialdemokraterna tycktes sitta tryggt och tillbakalutade för nu var det som det var. Betongsossarna och vänstersocialdemokraterna sa varje gång att det skulle bli bättre, varje gång det frekventa våldsamma brakade loss i staden.

Men inget sådant hände, det blev ju inte bättre, utan tvärt om sämre. Några av de modigare bland folket började att ta bladet från munnen och menade att socialdemokraterna istället för att värna sitt eget folk, mer såg till och prioriterade vildingarna som fått den partipolitiska självklara tillåtelsen att flytta in.

Ibland försökte jag att sätta mig in i hur denna ”född socialdemokrat” menade med att nästan allt var bra fast vi alla borde kunna enas om att så inte var fallet, jag ställde frågor till honom lite då och då och jag såg att han varje gång blev mer eller mindre obekväm med frågorna, han förklarade för mig att allt som handlade om invandrarvåld och kommunal budget var svenskarnas fel. Det kunde jag inte alls förstå.

Enligt honom fick inte invandrare jobb för att dom hette typ Mohammed, invandrare fick ej heller bostäder, exemplet var hans egen svägerska med polskklingande namn som inte fick lägenhet fast hon hade lägenhet och sedermera flyttade till en annan. Fastän varken han eller jag någonsin sett ”fenomenet” utlänningar driva runt i staden bostadslösa, höll han stenhårt fast vid sin skruvade tes om att ”invandrare får inga lägenheter”.

Något var fel, det var något som inte stämde, 2+2 blir inte 5. Jag hade ofta framför mig landsmän som SSU/ betongsosseriaktigt tolkade in icke existerande skeenden, samtidigt som de staplade floskler på floskler i en aldrig sinande ström. Ve den som yppade önskan om att få tillbaka och ta tillbaka staden, allt som det minsta andades nationellt med en önskan om folkets överlevnad klassades som ondskan självt. Ordet svensk med sin sanna innebörd transformerades till något fult, samtidigt som alla enligt socialdemokraten i staden var svenskar. Logik lika med noll.

Tillsammans med sina politiker-kamrater styrde vår vän socialdemokraten staden allt närmare stupets rand, han var och är en kugge i det politiska maskineriet som för alltid ändrat om vårt land till en otrygg plats för våra framtida generationer. Vi som visade vår oenighet med socialdemokratens strävan och var förbannade på det politiska etablissemangets folkförräderi bannbullades, vi blev paria och fredlösa.

Så småningom hände det som var väntat, våldet och kaoset kom tätt inpå vår sosseman och beslutsfattare, hans egen mor blev attackerad av invandrarungdomar, frun blev arg medan socialdemokraten slätade över. Den hårda verkligheten kom närmre och närmre, för varje dag hälsade nya våldsamma tider på oftare och oftare. Betongsossens egen närmiljö var drabbad.

Hur gick det då sen.

Alla, precis alla har sin gräns om vad man mäktar med , men hur gör en person som varit med om att ta beslut som gör oss ont? Det är nu vi ska vara observanta, finns det något som helst ansvarstagande eller flyr man och räddar sitt eget skinn. Man räddar sitt eget skinn, såklart. Tro aldrig att de som fördärvat kommer att ställa tillrätta och bygga upp, glöm det!

Enligt säker källa vill sossens barn och frun (S) dra och flytta utomlands, flytta till där det är mer homogent och lugnare. Faktiskt finns det långt framåtskridande planer på att överge Sverige för Polen. Höjden av fräckhet kan man tycka, men så himla väntat.[/membership]

Berättelsen om socialdemokraten som förbereder sin flykt

I nya Ms. Monopoly får kvinnor mer pengar än män när de passerar ”gå”

Inte så konstigt att ”JCBUZ” uppmanar till att skjuta vita

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt