Biblioteksnormerna besegrades – varför jublar inte personalen?

Den överideologi som varit rådande inom svensk bibliotekskultur har utgått från ”vardagsrumsparadigmet” – tysthetsnormen skulle bekämpas. Det var ”von Oben” och konservativt att vilja ha ordning, lugn och ro. De fick som de ville, men då var det inte så kul.

Vi minns debatten för ett par år sedan då det skrevs en hel del om stöket på biblioteken. Debatten kom sedan att handla om bibliotekslagen och huruvida det ska (eller inte ska) vara ”tyst” på biblioteken. Nu har det aldrig varit något egentligt problem med ljudnivåerna. De flesta blir lite tystare och lugnare på biblioteken, precis som i kyrkan. Och om någon störde sa man till, så var det bra med det. Men när debatten kom igång blev det politik av det hela och vips var all sans och vett borta. Som vanligt alltså när vänsterliberaler ska försvara dårskap.

[membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="https://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, ifrågasatte ”tysthetsnormen” och menade att denna bröt mot bibliotekslagen. Enligt denna lag ska biblioteken vara ”för alla” vilket enligt honom också innefattar högljudda störiga typer, får vi antaga. Men återigen, det var inte problemets kärna. Inte heller var problemet att unga personer som frös eller hade tråkigt kom till biblioteken och satt där med sina vänner ett tag … eller snarare, det var ett problem eftersom dessa uppenbart inte kunde sköta sig.

Jag själv var en hel del på bibblan när jag var yngre. Vi kunde gå dit några stycken när vi hade tråkigt, sätta oss i ett hörn, bläddra i böcker eller serietidningar och prata lite tyst. Var vi för högljudda så sa man åt oss och vi hörsammade. Att ge oss på personalen fanns inte på kartan. Nu förtiden är det inte sådana som vi som använder biblioteken som sitt privata vardagsrum. Med sådana som vi menar jag svenskar. Det vet alla, som vanligt. Visst, en eller annan Svenne finns med när det stökas, men det är just en eller annan.

Att vi vet det beror på att vi vet var biblioteksproblemen först uppstod – alltså på vilka platser. Dessa har en gemensam nämnare som du redan listat ut. På andra platser i vårt avlånga land finns inte dessa problem alls.

Men som vanligt är det inte grundproblemet man tar upp utan det blir meningslösa diskussioner om meningslösa petitesser, som om hur bibliotekslagen ska tolkas.

Vi förlorade striden om biblioteksnormen och företrädarna för ”vardagsrumsparadigmet” vann; mest för att anhängarna av detta faktiskt var de som arbetar på biblioteken och får göra lite som de själva vill. Vi andra skippar helt enkelt att gå till dem om vi inte måste och ränner hellre till privata antikvariat eller boklådor på nätet för att tillfredsställa vårt lässug. En annan orsak var också att problem i allt väsentligt var begränsade till områden som de flesta svenskar ändå undvek och eftersom biblioteken hemmavid inte var drabbade så … ja, då fick det vara.

Så gick det några år och mycket hann hända. De visade sig att det inte var någon bra idé att vara progressivt vänster på biblioteken heller. Pöbeln fick makten och en intressant kombination av massinvandring och ökad social utsatthet för grupper som redan var utsatta (samt utraderandes av ”tysthetsnormen”) leder oss fram till där vi är idag.

Det visar sig nu att arbetsmiljön på biblioteken försämrats rejält och såväl hot som slagsmål blivit vanligare. Nina Pascol är bibliotekarie i Helsingborg och hon säger till SVT:

– Hotfulla situationer kan hända när som helst. Det går nog inte att vara helt förberedd.

Enligt henne är det framförallt stök kring personer som lider av psykisk ohälsa (tur att vi lade ner institutionerna i och med psykiatrireformen 1995) eller personer med missbruk. Faktum är att detta är den enda förklaring som ges. Inte ens de gamla vanliga skyldiga, ”ungdomsgängen”, nämns denna gång. Men vi minns allt hur det lät 2014 då det var på tapeten senaste gången så jag vågar gissa att dessa ”ungdomar” fortfarande finns med på ett hörn.

Bibliotekarierna har fått som de ville så det är inget att arga upp sig över. Normerna bröts och resultatet blev som vi visste att det skulle bli. I Helsingborg har man personlarm på sig och på andra ställen finns det väktare närvarande om det skulle spåra ur. Problemen är inte lösta för det, så klart. Men det följer ett mönster i samhället. Ju längre den vänsterliberala ordningen får råda, desto mer begränsas friheten i samhället och ju förre murar vi har mot omvärlden, desto fler ”murar” tvingas vi bygga i samhället.

Bibliotekshaveriet följer också samma mönster som alla andra haverier. Polisen hade auktoritet en gång i tiden, sedan blev man ”progressiva” och genuscertifierade och skrev Aina på bilen medan man twerkade på Youtube, nu undrar de varför ingen tar dem på allvar. Lärarna hade auktoritet en gång i tiden, sedan bestämdes det att eleverna skulle bestämma, att tillsägelse var kränkande och nu undrar de varför eleverna ber dem fara åt helvete. Samma sak med biblioteken. Och så vidare. Det krävs ingen högre utbildning för att begripa varför det går som det går, eller hur?

Och visst finns det en eller annan polis, lärare och bibliotekarie som röstat rätt, som röstat svenskt – det är synd och skam att de drabbas. Men de flesta har röstat (och fortsätter att rösta) på Sjuklövern. Gör man det, ja, då får man vad man förtjänar.[/membership]

Biblioteksnormerna besegrades – varför jublar inte personalen?

Vem vill sitta med Svarte Petter?

Kronofogden varnar för ”historiskt hög” skuldnivå

Ännu mer från Svegot

Hur ska regeringen lyckas med något?

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt