Hela projektet med mångkultur och massinvandring har ju sålts in som att det till sist (om inte omedelbart) också ska gagna oss. Löfvens lilla ”ansträngning” börjar verka allt annat än liten och Reinfeldts ”tack för att ni valde Sverige” har blivit ett groteskt skämt. Så, när kommer förtjänsten?
Efter 40 (plus) år av den politik som de flesta partier – i princip – fortfarande står för så kan det inte anses ofint av oss att ställa frågan: när kommer detta att göra något för mig och min familj; mitt lokalsamhälle och mitt land? Vi har ju faktiskt varit tålmodiga, långt mer än vad som kan krävas av oss. Jag menar, titta på andra länder, som Sydafrika. Där är sydafrikanerna (de svarta alltså) så upprörda över invandringen av andra svarta att de slår ihjäl dem eller bränner dem levande på öppen gata. Sådant ser vi inte i Sverige. Här är det mest arga kommentarer på nätet som gäller, när det inte är val då för då lägger en hel del sin röst på SD.
Tålmodiga har vi varit och likt en underdånig vasall har vi nog alla tänkt att överheten vet vad de gör. Marinerade i socialdemokratins folkhem är det svårt att veta bättre. SAP är inte dumma inte och har använt samma tekniker som används i ett dysfunktionellt och destruktivt förhållande. Partiet har ”tagit hand om oss” från vaggan till graven och fått oss att applådera det. Det har ju varit för vårt bästa: socialstyrelsens rekommendationer, skatterna som fördelat rikedomen, byggnadsnämnder som ser till att ingen bygger för annorlunda … och så vidare. Deras totala kontroll har vi misstagit för omtanke och kärlek.