Svenskarna (och invandrarna) och språket

En artikel i Universitetsläraren beskriver ett dilemma för alltfler lärare på universiteten och högskolorna. Många elever behärskar skriftspråket alltför dåligt, så pass att läroanstalterna måste lära elever att skriva godtagbar, i vissa fall över huvud taget läsbar svenska. Det rör sig alltså om så allvarliga fel att en text på en tenta eller i en uppsats helt enkelt är oläslig, inte bara om småfel som sammanblandning av ”de” och ”dem”.

Det är förstås grundskolans och gymnasiets uppgift att lära eleverna grundläggande förmåga att uttrycka sig i skrift. Därför finner sig alla dessa universitetslärare i en besvärlig sits och frågar sig säkert: ”Vadå, måste vi göra allt från början här, från första klass?” Resursslöseriet är förstås en katastrof i sig. Vi känner igen det från t.ex. läkare som själva måste skriva journaler, administrera, ta betalt (jag trodde inte mina ögon när det hände mig en gång) etc. Bara för att det anses fult att ha sekreterare och inte finns resurser för det. Paradoxalt nog väljer man då att slösa med resurser, d.v.s. läkarens tid och kunskaper.

De två exempel artikelförfattaren Petra Garberding tar upp är faktiskt skrämmande; texterna är helt oläsliga. I det ena fallet rör det sig säkert om en person från Mellanöstern, i det andra fallet om en svensk som vill skriva för komplicerat men inte behärskar stoffet eller språket. Nåja, läraren får kanske skylla sig själv som har gett uppgiften ”Sovjetunionen var en bra idé, men dåligt utfört” (f.ö. en mening med flera språkfel, om det nu är hela meningen). Jaså, är det ett faktum att den sovjetiska kommunismen i teorin är bra?

Jag kan inte säga att jag gråter när sådana universitetslärare måste jobba gratis med att rätta omtentor, undervisa hur man skriver istället för i etnologi, trösta elever som inte fattar att de skriver oläsbart eller blir utskällda av osnutna ungdomar (de borde i och för sig vara vuxna vid sina 22 år) som tycker att de borde få godkänt oavsett språkbruk. Har man den synen på socialismen och hjärntvättar eleverna genom att uppge det som ett faktum, då förtjänar man allt besvär i världen.

Har man dessutom röstat fel val efter val, kämpat allt man kan för massinvandring, röstat för en egalitär och kravlös skola m.m., då kan etnologiläraren gott ha problemen på halsen. Jag är övertygad om att en typisk universitetslärare röstar på V, MP, C eller L. Så varsågod! Jag har hört gymnasielärare säga: ”släpp igenom skiten så att de fattar snäppet högre vilken omöjlig situation vi på gymnasiet har”. Inte helt hederligt kanske men förståeligt på sätt och vis!